Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har en husbonde, raisonabel, förnuftig
och nöjd», skriver en av Niklas Sahlgrens
underlydande. »Vad jag har sagt, det har
jag sagt», är ett av Sahlgrens uttryck och
giver en god bild av den bestämde och
eftertänksamme mannen. Under en läng följd
av är Ostindiska Compagniets ledare skapade
han sig namn som en framstående affärsman.
Av sin stora förmögenhet skänkte han en
betydande del till Göteborgs stad, där
Sahlgrenska sjukhuset ännu vittnar därom. — Pastell
av G. Lundberg. Gripsholm.
efterfrågan på varorna sjönk i Kina
och steg i Europa, kunde
svenskarna driva en mycket lönande handel.
Aren 1787 och 1789 utdelades 100 %
till aktieägarna.
Värre blev det under fjärde
ok-trojen, då fred inträdde på
kontinenten och den stora avsättningen
av te småningom helt upphörde på
den utländska marknaden. Sveriges
krig med Ryssland bidrog även till att försämra företagets ekonomiska
ställning, vilken till slut blev så undergrävd, att kompaniet 1809 måste inge sin
konkursansökan. Under tiden hade redan den femte oktrojen beviljats till
ett nytt bolag. Som föregångaren häftade i skuld till köpmän i Kanton,
vågade man icke längre segla till Kina. I själva verket nöjde man sig med
att sända fartygen till England, där man köpte ostindiska varor i
kommission. De goda tiderna voro förbi, och 1813 upphörde privilegierna. Det
blev var och en obetaget att driva handel på länderna bortom Goda
Hoppsudden — och därmed är Svenska Ostindiska Compagniets saga all.
Sekretessen omkring kompaniet förhindrar en överblick av den roll, det
spelat i landets ekonomiska historia. Det må vara nog att erinra om, att
man i rikets handelsbalans under 1700-talets slut räknade med en fördel av
100,000 riksdaler specie för vart hemvändande fartyg och att kompaniet
frikostiga. Nu stegrades avgiften
för hemkommet fartyg till 75,000
daler, och denna skulle betalas i
förskott med tio tunnor guld, d. v. s.
en miljon daler silvermynt.
Dessutom betingade man sig ett 6-°/o:igt
lån till staten av tjugo tunnor guld.
Tack vare gynnsamma
konjunkturer kunde kompaniet fylla sina
förpliktelser. På grund av Englands
krig med kolonierna, i vilket även
Holland och Frankrike indrogos,
kunde dessa makter ej längre
upprätthålla sin ostindiska handel. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
