Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maskin. Saxen bestod av två fasta saxstål och ett mellan dessa rörligt stål,
som drevs upp och ned genom ett vattenhjul och genom en till detta kopplad
hävstångsanordning. I denna sax infördes järnet från den ugn, där det
hettats upp, och klövs. Produkten blev bandjärn, spiktenar m. m.
Konstruktionen användes länge, också vid andra svenska järnverk.
VALSVERKEN
Polhem hade, icke minst för plåtfabrikationens skull, ett särskilt intresse
för valsverk. Man har lyckats påvisa, att sådana funnos i Sverige vid några
bruk sannolikt så tidigt som vid 1500-talets slut, i varje fall vid 1600-talets
början. De kallades dragverk och ha åtminstone vanligen varit förenade
med ett skärverk. Där valsades stångjärn till plattjärn, som i skärverket
skars till ämnesjärn för spiksmedjor m. m. Plåt framställdes icke på detta
sätt, utom vid mynttillverkningen, varom mera nedan. Vid 1690-talets slut
upphörde emellertid valsningstekniken i Sverige, detta i konkurrens med
ett moderniserat hammarsmide. Polhem tog upp tekniken på nytt men
försåg den med många förbättringar. Därvid hade han dels att övervinna
de svårigheter, som funnos vid tillverkningen av själva valsarna. Dessa
måste han i allmänhet låta göra vid sitt eget bruk, och i hans skrifter
finnas vidlyftiga beskrivningar av hur denna svåra tillverkning gick till.
Men vidare måste han vid plåtfabrikationen använda betydligt bredare
valsar, än som voro erforderliga vid den gamla dragjärnstillverkningen.
Därvid gjorde han den erfarenheten, att valsarnas tjocklek måste vara i
proportion till deras bredd, »men som så tjocka walsar göra föga effect i
knipningen fram för de smala, så kunna så breda plåtar icke walsas med
mindre et par smala och smidde walsar måste ligga imellan et par grofwa
och gutna walsar, som hålla de smala til rätta, at de icke krokna». En
schematisk ritning av en sådan konstruktion har han efterlämnat. Som
Carl Sahlin har påpekat, är detta en uppfinning av stort värde, som dock
råkade i glömska: först 1856 konstruerade O. E. Carlsund i Motala ett
valsverk efter denna princip, som han då säkerligen själv fann. Den användes
ännu, bl. a. i moderna valsverk för kallvalsning av band.
Stjärnsundvalsverket blev icke det föregångsverk, som det kunnat bli.
Det måste läggas ned; »imedlertid unnar jag gärna åt andra, som til
äfwen-tyrs komma at lefwa uti blidare tider, hwad jag icke fått nyttja sjelf», skrev
Polhem senare. Trots detta kommo valsverken att spela en väsentlig roll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
