Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vintrar. Lidbeck utgav »Rön om mullbärsträds uppdragande och plantering
i Skåne» (1751). Det såg en tid ut som den inhemska silkesodlingen skulle
bära goda frukter, då Skåne 1760 ägde 150,000 mullbärsträd; men efter
några årtionden måste man upphöra därmed och helt och hållet falla
tillbaka på import av råvaran — det är först i våra dagar, man lyckats »spinna
silke» ur svensk trämassa. I sidenfabrikationen gjordes emellertid snabba
framsteg; så berättar Lagerbring, att »år 1752 voro 285 sidenvävstolar i
riket, men vid slutet av 1754 hade de förökat sig till 387».
I klädedräkten kom sidenet framför allt till användning. Detta gällde
särskilt damdräkten, men även herrarna buro också gärna kläder av
sammet och siden jämte silkesstrumpor. En elegant kostym bestod t. ex. av
en lång rock, förfärdigad av glänsande brokad, som hölls öppen och visade
en med blomsterornament broderad sidenväst. De korta byxorna voro ofta
av sammet, även där rocken var av enklare tyg. Knäbyxorna fästes över
strumporna med spännen. Med sådana pryddes också skorna. Kring
halsen lindades en vit halsduk, stundom däröver en svart. Därunder stack ett
krås upp ur västen. Ärmarna, som rätt länge voro ganska korta, pryddes
med spetsar, som föllo ned över handen. Den stora allongeperuken
begagnades ännu till högtidsdräkt. Peruken kunde annars ha växlande
utseende och färg, och samma person kunde vid olika tillfällen bära olika
peruker. Den trekantiga hatten prydde man gärna med guldband, och
guld-och silverband sirade ofta dräkten. I den vänstra västfickan bars gulduret,
i den högra snusdosan, båda kunde få dyrbar utsmyckning genom
emaljmålning. Den smala värjan hade ett sirligt fäste; en guldknapp eller en
ädelsten kunde pryda det spanska röret eller stocken, som »sprätthöken»
gärna svängde.
Herrdräkten fick under Frihetstiden ett för århundradet typiskt tillägg:
ordensdekorationen. Betecknande nog genomfördes inrättandet av svenska
ordnar av tre för smak och mode tongivande personer, C. G. Tessin, C.
Hårleman och A. J. von Höpken (jfr sid. 32). 1748 stadfäste Fredrik I
statuterna för Serafimer-, Svärds- och Nordstjärneordnarna (Vasaorden
inrättades av Gustav III 1772).
Kvinnodräkten var vid festliga tillfällen i hög grad glänsande och
elegant. I stället för den större kappan bars vid utflykter och besök en kort,
svängd kappa, vanligen av siden, en s. k. triumfant. Snörlivet var alltjämt
en viktig faktor i kvinnornas paraddräkt. Urringningen var länge
triangel-formig men blev snart fyrkantigt utvidgad. Hos den allvarlige Lagerbring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
