Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trycktes av Broocman (1737), vilken själv saknade personlig erfarenhet om
potatisen.
I Västergötland var det icke blott Alströmer, som på sina gårdar gjorde
försök med potatisodling. En föregångsman var även greve Claes Ekeblad
till Stola, en framstående medlem av Hattpartiet (två gånger
kanslipresident på 17130-talet). Hans utmärkta husfru Eva, född De la Gardie, blev
berömd för sina framgångsrika försök med användandet av potatis till
olika ändamål. Det dröjde emellertid länge, innan potatisen i större
omfattning ingick i folknäringen. I Cajsa Wargs »Hjälpreda» upptagas
potatisrätter först i upplagorna från 1800-talets början. Även för
brännvinsbränningen var det ju först långt in på den gustavianska tiden, som
rotfrukten blev en väsentlig faktor i produktionen (se vidare sid. 151 f.).
DRYCKERNAS MÅNGFALD. BRÄNNVIN. KAFFE.
Av svenska frukter och bär gjorde man redan denna tid en mängd
välsmakande drycker, och Cajsa Warg har ett stort antal dylika recept. Sprit
tillsattes ju ofta, dels här hemma fabricerad, dels utländsk, framför allt
fransk. Även flera utländska frukter förekommo i likörtillverkningen.
Dessa drycker fingo stundom namn efter upphovsmannen — vi känna från
senare tider Stenborgare. Denna »förmiddagsdryck» säges vara uppfunnen
av den gustavianske hovsångaren Carl Stenborg; men beskrivningen på
dess ingredienser stämmer ganska väl med vad vi läsa hos Cajsa Warg
i det recept, hon meddelar för »Sanbergiette»: »Till en kanna franskt
brännvin tages skalet av två stora pomeranser, skalet av två, men saften av
fyra citroner; därtill lägges ett rågat skedblad sönderkrossad anis och
fän-kol, lika mycket av vardera slaget; sedan tages en liten nypa saffran, som
hindes in uti en liten klut, och med en tråd hänges uti flaskan, vilken efter
36 timmar borttages; men det övriga står i fulla åtta dagar, dock icke i
solen eller i värmen, och flaskan skvalpas väl om en gång om dagen, sedan
silas det av och göres söt efter behag».
Punsch och bischoff omtalas ofta under Frihetstiden. Punschen, vars
huvudbeståndsdel var »rac» (arrak), hade införts från England men ännu
icke kommit i flor hos oss. Bischoff var en svagare blandning av sprit och
vin med tillsatta kryddor; från 1730-talet synes den ha blivit mycket
använd. Båda dessa drycker belädes med skatt, och punschen blev en tid för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
