Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En litterär tidskriftsverksamhet av annan art, mera egentligt publicistisk,
var den som ett par årtionden senare inleddes av C. C. Gjörwell, till vilken
vi strax återkomma. Denne hade en om än blygsam föregångare i
bokhandlanden och boktryckaren Lars Salvius, vilken från 1746 till
Frihetstidens slut utgav ett slags resonerande bokblad, med notiser om
nyutkommen litteratur: »Lärda Tidningar».
Med utfärdandet av den nya tryckfrihetsförordningen den 2 december
1766 förändrades hos oss den periodiska pressens villkor i mycket
väsentliga delar. Enligt denna förordning, vilken erhöll grundlags oryggliga
trygghet, skulle konsistorierna censurera teologiska arbeten, vilka således blevo
de enda, som underkastades granskning, innan de fingo gå i tryck. För
övrigt stadgades ett mycket högt vite, ej mindre än 300 dal. silvermynt,
för yttranden, som stredo mot rikets grundlagar eller voro smädliga för den
kungliga familjen, riksens ständer eller enskilda personer. Eljest fick allt
tryckas, jämväl handlingar och protokoll från domstolar, ämbetsverk m. m.
Jublet över denna nya lagstiftning var stort, och överallt hyllade man
frihetens intåg i Sverige, som det sades. En journalist, som sedermera skulle
hliva en av dem, som skamlösast missbrukade tryckfriheten till privat
skandalskriveri, J. G. Rothman, författade i anledning av den nya lagen ett stort
ode, hetitlat »Frihetens intåg», som börjar med följande pompösa rader:
»Så varde ljus! Se dagen börjar gry,
Och morgonrodnans prakt på blåa fästet svävar.
Se dimman flyr och natten längst i sky
i villomörjan dränks och nattens välde bävar.»
Det skulle ej dröja länge, förrän den nya ordningens olägenheter visade
sig i en ström av politiska pamfletter, tillfällighetstidningar m. m., av vilka
man kan väl säga flertalet ingenting annat var än rena och oförfalskade
skandalskriveriet. Men med dessa olägenheter medförde den nya ordningen
dock en ofantlig fördel för den periodiska pressen, nämligen upphävandet
av den preliminära censuren, som på ett rent olidligt sätt klavbundit
tidningarna och hindrat deras utveckling till verkliga nyhetsorgan. Inom
tidningsmännens läger var man emellertid till en början synbarligen en smula
yrvaken och visste inte riktigt, åt vilket håll man skulle söka orientering.
En av de mest experimentlystna var den ovan nämnde Carl Christoffer
Gjörwell. Han hade redan förut som ung tjänsteman i Kungl. Biblioteket
uppträtt på ett hos oss så gott som nytt område, den litterärkritiska tidskriftens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
