Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blev den svenska arkitekturen det högsta uttrycket för den svenska
stormaktens ära och makt, de mäktiga massorna och den glänsande prakten
voro för honom en sann form kring sitt innehåll.
För Hårleman ställer sig byggnadskonstens uppgift annorlunda. Den blir
ett led i tidens allmänna strävan att efter alla krig och olyckor skapa ett
äntligt välstånd i landet. Ingen svensk hyggnadskonstnär har sett mer
socialt och ekonomiskt på arkitekturens konst än denne fine
rokokokonstnär. De hushållningsidéer, som så starkt prägla den tid, i vilken han lever,
fylla honom helt, och hans åsikter om byggnadskonsten höra samman med
hela hans samhällssyn.
Han betraktar hela det svenska riket som en stor lantegendom, där han
gläds åt det som är sunt och välordnat, nyttigt och förnuftigt, fruktbart och
idogt, men harmas över det som är onyttigt, förfallet och ofruktbart, vore
det än vackert. Så ser han natur och bebyggelse, människor och samhälle.
Ett landskap av skogfattiga berg, av svedjeland, av obrukbar mark väcker
hans avsky. De trädrika skogarna, de böljande fälten, den odlade naturen
utlöser hans rika känsla. »Ett stort, muntert och dristigt folk», beundrar
han, och han talar till och med för kvinnornas bruk i manligt arbete:
»Vad tillväxt och säkerhet för våra handaslöjder, då de med detta könets
tillhjälp bliva liksom fördubblade». Han är verkligen vad han själv kallar
sig, en »hushållare». Att hjälpa till i skapandet av ett av materiell odling,
nyttiga industrier och arbetsamt folk berikat Sverige, är hans högsta strävan.
Han betraktar med sakkunskap de olika trakterna i Sverige och ser
deras skönhet beroende av den nytta, de kunna vara till för sina inbyggare.
Vi anföra hans beskrivning av en trakt i Kalmar län:
»Landet var, som natten, härligt, och prytt med glada förändringar av
dälder, höjder och lövskog. Dess fägring tilltog än mera kring Påhoda, där
vi under långt väntande på hästar, hade tillfälle, att i de angränsande
skogslundar göra oss alldeles förvissade om, det ekar så väl som alla andra
trän fordra, ej allenast att först upprinna och sedan ständigt växa nära
tillsammans, för att bliva jämna, raka och utan grenar, samt tjänliga till
timmer, plankor, bräden och flera ämnen; utan ock att bliva så fredade, att
toppen eller hjärtskottet aldrig bliver skadd eller fårad, i vilket fall ingen
skötsel eller omvårdnad skulle förmå upphjälpa dem i höjden. I synnerhet
funno vi, att de ensamt och enskilt växande (på vilka var nog mera
tillgång) ehuru till toppen och hjärtskottet alldeles orörda, väl utgjorde ett
prydeligt, men dock aldrig till nyttjande, om ej till vedbrand dugeligt träd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
