Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kulturlandskapet, när han i ord målat den skånska Söderslätt och dess
bebyggelse: »Landet som vi i dag överreste var med sina fält nästan
horisontellt som ett golv och icke som i går kullrigt; de högsta toppar av
almträden syntes fjärran ifrån såsom buskar och gåvo till känna varest
som byarna lågo i dälderna, och inga trän märktes på andra ställen än
vid byarna».
Men när Linné skakar fram på de skånska landsvägarna, signalera dock
inte blott de lummiga kronorna över de grå taken, var byarna äro belägna.
Deras närhet uppfattar resenären också med sina andra sinnen: »Bien
svärmade vid gårdarna och bondfolket ringde för dem med mortare» (d. v. s.
man förde oljud med mortlar för att få svärmarna att ej flyga bort). Eller:
»Myrarna blåste vid alla byar och städer på slätten i sina horn bittida om
morgonen och skramlade med sina ringstavar». Och han vädrar med näsan:
»Byarna luktade på långt håll, sedan solen var nedergången, av torvrök,
hampa och fläderblomster». Luktsensationerna kunde dock ibland vara
mindre angenäma. Från Öland läser man: »Byarna luktade och osade här
vidrigt av det invånarna bränt torr kodynga, upphämtad på marken, om
torra sommardagen, med vilken de nödgas, i brist av annat bränsle, baka
och koka, såsom på skånska slätten».
Med sin rakt på sak gående skildring förmår Linné att med några få
ord ge en mästerlig bild av gammal miljö. Citaten här ovan behöva inga
kommentarer. Resenären av i dag, som utan hastighetsmätare och
bensinångor en stilla sommardag åker in i en gammal avlägsen by eller ett fiskeläge
i vårt land, kan ännu få erfara något av vad Linné upplevde. Den som i
nutiden gästar någon av Ölands eller Siljansbygdens ännu icke utflyttade
byar, frapperas dock först och främst av bebyggelsens särart. Härom har
Linné ingenting att säga, helt enkelt därför, att det var den syn, som mötte
honom överallt. Skiftets tid var ännu icke kommen, och gårdarnas
utbrytning ur byn hade inte tagit vid. Men vid de landskapskartor, som Linné
bifogar ett par av sina resebeskrivningar, framför han sitt tack till
inspektören, sedermera överdirektören vid lantmäterikontoret Jacob Faggot, stor-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Bilder av svenska bönder från 1700-talets förra hälft
äro ganska ovanliga; först in på gustaviansk tid börja vära konstnärer med Hilleström
i spetsen intressera sig ocksä för allmogens liv. Vår bild — akvatintagravgr av J. Fr.
Martin efter Hilleströms »Allmoge i Skdne» — är här av intresse som dräktbild
(dräktskicket torde inte ha genomgått någon större förändring på några årtionden), men sådana
stuginteriörer, som Hilleström, bl. a. här, har målat, ha väl aldrig existerat i Skdne. Då
är Linné avgjort pålitligare i sin skildring av den skånska allmogens bostad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
