Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stången», tvärs över rummet, »på vilken bondefolket kunna hänga sina
kläder då de äro våta». Längre in i rummet fanns ofta ytterligare en dylik
stång. Jämte takfönstret fanns ett litet fönster på ena långväggen. Den
möbleringsplan, Linné här beskriver från Småland, är i stort sett densamma,
som han iakttagit i både Skåne och Dalarna, och den som i gammal tid
förekommit i största delen av vårt land.
Linnés anteckningar ge oss också många glimtar av enskildheter i
allmogens heminredning. På ett alldeles särskilt sätt har en resenär tillfälle
att göra personlig erfarenhet av olika bäddars art och bekvämlighet. Under
sin Lapska resa får Linné ligga på renhudar och på kuddar stoppade med
renhår. På vägen mot norr omtalar han från Ångermanland, att
»sängtäcken eller pälsarna på sängarna voro av harskinn». Notisen har ett alldeles
särskilt värde genom att det härom året lyckades en energisk forskare
att i Norrland få tag på förut okända täcken med inslag av
liarskinns-remsor. Linnés meddelande bestyrker, att det här är frågan om ett material,
som av gammalt använts för bäddutrustningen. I Skåne funnos bäddar
av en helt annan art: »Dunbäddar brukas här till sängtäcken i alla sängar,
så besvärliga om sommartiden, som gagneliga om vintern». På slutet av
sin resa — en sommarresa — avger dock Linné ett omdöme utan
reservation: »Sängkläder hade vi allestädes i Skåne haft de mjukaste och
härligaste, som vida övergå sängkläderna upp i Sverige». Man vänjer sig och
omvändes! Det hästa bör också ha varit bra nog: dynornas stoppning
utgjordes mestadels av ejderdun. Även på östra Gotland omtalas »sköna,
pösande och dyrbara ejderdunsbäddar». Men från norra delen av ön har
Linné en uppgift, som ger en blixtbelysning åt gamla tiders hushållning;
här hade nämligen sänghalmen tillgripits som en sista utväg att skaffa
kreatursföda under vintern. Bäddarna hade i stället fyllts med ag. Som
ett annat halmsurrogat omtalas tång från Skåne för fyllnad i vaggorna.
Redan i sin ungdom hade Linné funderat över sättet att vagga barn, såsom
refererades i inledningen till denna uppsats. »Ingen haver än sagt oss
vilket vaggnings sätt är det lindrigaste», upprepar han senare, när han
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Bonad från 1770-talet. Har en’.igt traditionen
beställts och målats till den gamla ryggdsstugan på Ön ne gård, Södra Unnaryd, Småland.
Bonaden avbildar De tre vise männen samt De vise och fävitska jungfrurna. Jfr Linnés
skildring av de småländska stugorna: »Bondstugorna hava merendels på främsta
väggen en målad tapet, som här kallas bonad, på vilken de tre vise män avskildras, som
rida till Jungfru Maria och Josef att offra». Nordiska museet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
