Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupgående, positiv betydelse både för vår författningsutveckling, vår
ekonomiska och andliga kultur, så hade det dock mot periodens slut högst
betänkligt blottat sina svaga sidor. Vad som fattades Frihetstidens
styrelsesätt, var en stark regeringsledning. Vad som hos den senare Frihetstidens
riksdag framför allt brast, var förmågan att komma till rätta med de
stats-finansiella svårigheterna. Under sådana förhållanden skulle Gustav III:s
ingrepp till kungamaktens pånyttfödelse tett sig som ett fullt berättigat
försök att återupprätta jämvikten i statslivet, om han nämligen i
fortsättningen kunnat bekväma sig till att ta tillbörlig hänsyn till råd och
riksdag.
En sansad politik, som syftade till jämvikt i statslivet, motsvarade
emellertid ingalunda Gustav III:s temperament och låg inte heller inom
ramen ens för hans rika begåvning. »Den verkligt djupblickande
statsmannens förmåga att finna den samtida utvecklingens livsnerver ägde han
icke» (Georg Landberg). Han var för hetsigt självhävdande för att vilja
avlyssna tidsandan och folklynnet; han saknade politisk taktkänsla och
respekt för lagens helgd. I stället utvecklade han styrelsesättet i linjerät
konsekvens med sina ursprungliga avsikter. Redan vid följande riksdag
1778 utövade han faktiskt en betydande grundlagstiftning på egen hand och
till riksdagens nackdel. Så återupplivade han på fullkomligt formlöst sätt
Gustav Adolfs primitiva riksdagsordning, sedan han vid statsvälvningen
genom upphävandet av 1723 års riksdagsordning spolierat det mödosamma
arbete, som Frihetstidens riksdag nedlagt på sina organisationsformer. Redan
1778 röjde sig tydligt hans benägenhet att på ett likaså formlöst sätt
personligen framträda inför ständerna och direkt blanda sig i deras arbete.
Under sådana förhållanden började adeln, det stånd, som av ålder
representerat motståndet mot den starka personliga kungamakten, visa tydliga tecken
till missnöje och opposition. Ja, konungens egen utrikesminister Ulrik
Scheffer, som dock lojalt och klokt tjänade sin herre, gjorde under
riksdagen denna högst privata anteckning: »Riksens ständer hava funnit rege- i
PLANSCH VID DENNA SIDA. Denna sirligt eleganta linjeetsning visar Gustav III i sin
familjekrets i en med antika skulpturer prydd salongsinteriör, antagligen på Haga eller
i pelarsalen på Stockholms slott. I mitten sitter konungen själv och undervisar
kronprinsen pä en jordglob; vid bordet till vänster hans gemål och hertiginnan Hedvig Elisabeth
Charlotta, bredvid dem hertig Karl, till höger hertig Fredrik Adolf och prinsessan Sofia
Albertina. Bilden andas en idyll, som ägde dålig motsvarighet i verkligheten: konungens
förhållande till sin familj var inte det bästa. — Linjeetsning av J. F. Martin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
