Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Änkedrottning Lovisa Ulrika hade på sin tid hänsynslöst men fåfängt kämpat för en
stark kungamakt — det blev hennes son förunnat att ernå en sådan. Förgrämd och
bitter och under allt annat än vänliga känslor mot sin son framlevde hon sin sista år
på Svartsjö och hade dd för länge sedan dragit sig undan det politiska intrigspel, som
varit hennes livsluft. Hon dog på Svartsjö, och vår bild återger en »Utsikt af Stock- •
holm ifrån Hof-Jakt-Hvarfvet på Kongsholmen, dd Kon. Adolf Fredriks efterlämnade
gemål, Drottning Lovisa Ulrikas lik fördes sjöledes ifrån Svartsjö slott till Hufvudstaden
den 25 juli 1782». — Akvarell av Elias Martin. Statens historiska museum.
Annorlunda skulle det ej heller bli under Gustav IV Adolfs egen regering.
Allt förutbestämde denne att utan prut bevara kungamakten, sådan lian med
kronan tagit den i arv efter sin fader, både hans eget envist linjeräta väsen
och de våldsamma, livsavgörande intryck han mottagit i gossåren dels av
faderns hemska död, dels av franska revolutionens skräckscener, som kom
honom att fasa för allt, som smakade av folkfrihet. Gustav IV Adolf tillhör
de tragiska gestalterna i vår kungahistoria. I arv på både fäderne och
möderne hade han fått en nervös belastning, som närmast tog sig uttryck
i ett svårtempererat, tungt och häftigt lynne. Vad som utifrån tedde sig
som idel självtillräcklighet och högfärd, en enveten ovilja mot att taga
hänsyn och råd, var djupast sett uttryck för en sjukligt asocial läggning,
en allmän oförmåga att komma i naturlig kontakt med omvärlden. Därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
