Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armén, d. v. s. det system, att den som avgick från en militär tjänst, sålde
denna till efterträdaren, och som förklarades av de oerhört små
pensionerna, var alltjämt härskande. Ett annat oskick var, att statssekreterarna,
som inför konungen föredrogo befordringsårenden, brukade passa på att
taga betalt för sina tjänster av dem, som de rekommenderade till
befattningarna. Särskilt illa beryktad var den s. k. pastoratshandeln,
schack-randet med kyrkliga ämbeten, som beredde statssekreterare Elis
Schröder-heim en ingalunda föraktlig biinkomst. De summor det här rörde sig om
voro försvarliga: ett första klassens pastorat betalades med ända upp till
4,500 riksdaler specie, ett mindre med 1,000 å 2,000. Dessutom kvarlevde
som ett arv från Frihetstiden en anda av på en gång slapphet och
självrådighet hos ämbetsmännen i allmänhet. Särskilt allmogen klagade ständigt
över de kungliga ämbetsmännens godtycke och hänsynslöshet.
I fråga om allt detta inträdde emellertid under perioden en gradvis
skeende förändring till det bättre. Redan i början av sin regering hade
Gustav III ingripit med kraft mot slarvet och oredligheten vid hovrätterna
och inom länsstyrelserna. Längre fram måste han av politiska skäl, för att
lugna oppositionen från prästeståndet, avskaffa pastoratshandeln, som
ditintills hade försiggått med hans goda minne. Verksammare än alla andra
medel var kanske den lönereglering för ämbetsmännen, som genomfördes
1778. Därigenom sattes dessa i stånd att leva på sin lön, vilket i sin tur
bidrog till att höja kårens allmänna moral. Trots allt vad man med fog
kan säga om det dåliga moraliska tillståndet inom ämbetsmannavärlden
under den gustavianska tiden, uppväxte dock under Gustav III :s regering
efter hand en generation av dugande ämbetsmän, som i nit och redbarhet
stod högre än den närmast föregående. Denna utveckling till det bättre
fortsatte under Gustav IV Adolfs regering. Den reda och ordning, som denna
fanatiska pliktmänniska arbetade på att införa i förvaltningen, bidrog att
ytterligare höja ämbetsmännens ställning. Av stor betydelse var därvidlag,
vad Gustav Adolf gjorde för att förbättra pensionerna för ämbetsmännens
änkor och barn.
Sammanfattningsvis vågar man kanske säga om det svenska samhället
vid det nya seklets början, att det trots obestridliga skuggsidor kunde visa
upp relativt sunda förhållanden jämfört med de flesta av Europas övriga
länder. Här fanns inte den avgrundsdjupa skillnaden mellan fattigdom och
rikedom som i England, inte de skyhöga skrankorna mellan stånden, den
betryckta ställningen för bönderna som i Tyskland, ej det andliga slaveriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
