Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domkapitlen utsända varningar att ej som människoföda använda skadliga
ämnen och framför allt ej skörda säden på åkrarna för tidigt. Däremot
rekommenderades livligt bruket av vissa födoämnen, som man ej av
religiösa skäl velat använda, t. ex. hästkött. Man stannade emellertid icke
härvid. Tiden var företagsam och energisk. Vi möta nu en företeelse, som
närmast kan rubriceras som nödhjälpsarbeten. Genom landshövdingarnas
försorg inrättades mångenstädes i städerna s. k. arbetshus, där de nödlidande
kunde sysselsättas med spånad av lin, ull, hampa m. m. Landsbygdens
nödlidande fingo undsättning på så sätt, att socknen lät avhämta kamull
vid arbetshuset och utlämna till arbetshågade. När ullen blivit spunnen,
avlämnades produkten, där råämnet avhämtats, och vederbörande fingo
betalt för sitt arbete. Sedermera ordnades överenskommelser med privata
företagare, som stodo som förlagsmän åt rörelsen. I Söderköping t. ex.
fingo »rudimaterierna» avhämtas hos stadens då allt i allo, en »faktor»
Stenkula. Anordningarna vållade icke ringa besvär, men man finner i
protokollen uttryck för hur angelägen man var att ordna dessa
förvärvsmöj-ligheter och hur glad man var, när det lyckats.
Senare delen av 1700-talet visar en stark tillväxt av befolkningen. Torp
och backstugor uppväxte överallt. Fattigvårdsklientelet ökades. Det var
ett storverk, att man i vårt land kunde på ett efter tidens förhållanden väl
organiserat sätt lösa frågan om de fattigas vård. Den svenska
sockensjälvstyrelsens organ och statsmakten ha därvid samverkat till ömsesidig båtnad.
FOLKUNDERVISNING OCH FOLKUPPFOSTRAN.
Med den ortodoxa lutherska uppfattningen om den rena lärans betydelse
för en sann kristendom blev det nödvändigt att bibringa var man en klar
insikt i denna lära. Medlet härtill blev Luthers lilla katekes och de
förklaringar till denna, som utgåvos av kyrkans män. Främst bland dessa
katekesutvecklingar står ärkebiskop Olaus Svebilius’. Hans utläggning var under
1700-talet den till allmänt bruk anbefallda. Skulle emellertid menige man
kunna lära sig sin katekes utantill, var det nödvändigt, att man kunde läsa
innantill. Äldre tiders metod att inlära katekesen genom att någon läste
högt för eleven, som läste efter, blev för besvärlig, när det gällde en så
omfattande kurs som hela Svebilius’ katekesförklaring. Katekesläsningen
krävde allmän läskunnighet. Kyrkolagen föreskrev, att i socknarna skulle
finnas klockare dugliga att undervisa ungdomen, men den stadgade icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
