Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan hunnit bli ganska allmänt i vårt land. Brännvinet användes ej längre
uteslutande som medicin. Man hade i denna dryck också funnit ett
njutningsmedel. Sedan man lärt sig framställa brännvin även av säd, hade det blivit
så billigt, att det trängt ned även till de lägre samhällsklasserna. På
riksdagen 1686 säges i prästeståndet, att brännvin allmänt brukades av var
man till överflöd. Städerna hade särskilt ägnat sig åt denna hantering.
»Vår näring består til god del däri», yttrade en representant för
borgarståndet. Icke endast biskop Spegel utan även lantmarskalken uttryckte sin
avsky för det tilltagande bränn vinsmissbruket. »Vad för ett otidigt leverne
de många krogar och brännvinsdrycken förorsakar, se vi dagligen», yttrade
den senare.
Redan under förra delen av 1600-talet har man börjat beskatta
brännvinet, och 1686 framställde lantmarskalken Erik Lindschöld, vars
uppfattning vi nyss lärt känna, ett förslag att avlysa husbehovsbränningen och i
stället införa ett statsmonopol. Vissa personer kunde givas privilegium att
bränna och därför betala arrende till kronan. En annan ledamot av adeln
ville införa en skatt på varje brännvinskanna. Förslagen, som föllo på
böndernas envisa motstånd, angiva redan grundtankarna i den kommande
lagstiftningen. Arrendeförslaget upptogs i en förordning, utfärdad 1718 av
Karl XII men upphävdes efter hans död. Utländska inrättningar ha nog
tjänat som förebilder härvidlag.
Frihetstidens ständer ha ägnat brännvinsfrågan ett livligt intresse. Vid
varje riksdag är den under debatt, och kampen mellan bränningens
motståndare och dess försvarare tilltar med åren i skärpa. Motståndarna
fram-drogo alla de moraliska och sanitära missförhållanden, som
brännvinsmiss-bruket förde med- sig och icke minst den ekonomiska skada, som både
enskilda och samhället måste vidkännas. (I bd 4 ha dessa frågor på flera
sätt blivit belysta.) Som vi veta, kunde Sverige under denna tid ej
producera tillräckligt med brödsäd utan behövde införa sådan. Denna import,
som uppgick till i medeltal 3- å 400,000 tunnor årligen och som drog väldiga
penningsummor ur landet, ansåg mången helt förorsakas av
brännvinsbränningen. Att brännvinet alldeles borde förbjudas var därför ett ofta framställt
önskemål, särskilt från deras sida, som ej drevo jordbruk. Sina ivrigaste
försvarare hade brännvinsbränningen däremot i bönderna, livligt
understödda också av andra jordbrukare. »Brännvinet är bondens endaste
medikament till hälsans konservation», yttrade en bonde 1723. Och
justitie-deputationen (lagutskottet) vid samma riksdag förklarade, att brännvinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
