Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilliga misstänkta omständigheter. Den inmurade pannan i brygghuset »var
full med brännvinstillsättning av korn och malt, nyligen islagen, enär varken
hatt eller bröst var påsatt på pannan». Under pannan brann »en stark eld».
Tätt intill brännvinspannan stod en svaltunna, och på gården stod en dräng
och »påstade vatten, som fanns med rännor gå till svaltunnan». Under den
senare låg ett litet ankare med tratt på. Sedan påträffade betjänterna i de
omkringstående karen en hatt och ett bröst, oförseglade men väl passande
till pannan, vilket de alla noga konstaterade. När accisbetjänterna skulle
gå, ville de ta med hatten och bröstet till brännvinspannan, men dessa
be-funnos då undangömda. Änkans son, som mötte dem i dörren, försäkrade,
att där ej fanns annat än förseglad brännvinsredskap, och trots att
accisbetjänterna »med all flit i alla krokar eftersökte hatten och bröstet, stodo
de ej att upptäcka». Sedan sände accisbetjänterna efter murare och forman
för att utbryta och bortföra pannan. Men när dessa kommo, hade fru S.
gått till begravningen och låst dörren. Hon eftersändes och måste låsa upp.
Men i detsamma kom stadsfiskalen med bud från borgmästaren att låta
pannan stå kvar. Under tiden hade emellertid änkan låtit tömma
bränn-vinstillsättningen ur pannan och slagit vatten dit i stället.
Inför rätta uppträdde fru S. i början mycket kavat. I en ingiven
skrivelse förnekade hon blankt allt som lades henne till last och påstod, att
allt-samman var uppdiktat av accisbetjänterna »tvivelsutan av hat och avund
eller i avsikt på förväntad vinst». Hon anklagade dem för sabbatsbrott,
enär visitationen skett på en söndag, för försumlighet i tjänsten därför att
de ej genast borttagit de oförseglade brännvinsredskapen, om sådana
verkligen funnits, och hon inlade jäv mot att de skulle få höras som vittnen,
emedan hon fruktade, att de mindre aktade sina samveten än att göra sin
förman till behag! För egen del åberopade hon tre stadstjänare och en
gesäll som vittnen, vilka hon påstod till fullo kunde bevisa hennes oskuld.
Dessa, som kommit till fru S:s brygghus först långt efter accisbetjänterna,
förklarade sig endast ha funnit ljumt vatten i pannan. De måste väl medge,
»att det luktade som av gammal drank», men att det varit bränn vinslukt
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Vppsvenska bönder på slätteröl (se bilden d sid. 141,
varav denna är en detalj). Ölet hade aldrig blivit föremål för myndigheternas intresse och
här rinner det tydligen i strömmar; gammalt språkbruk (»sldtteröh, »barnsöl» etc.)
förråder sambandet mellan öl och fest. Maltdryckerna voro emellertid också en daglig
konsumtionsvara vid bondens bord, en folkdryck, vartill kaffet först åtskilliga årtionden senare
blev ett motstycke. — Detalj av oljemålning av Pehr Hilleström. Privat ägo, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
