Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från plikt och mild medfart». Rätten dömde henne att böta 200 daler smt:
100 daler smt för att hon undandolt brännvinsredskapen och lika mycket för
den olovliga bränningen. Därjämte förklarades hon ha förverkat pannan.
En begynnande opposition mot det nya systemet visade sig på
riksdagen 1778. Bondeståndet anhöll då ivrigt, att konungen skulle frigiva
hus-behovsbränningen. »Förunna arbetaren, vad Gud och naturen unna», heter
det i en petition från bondeståndet, »annars tröttna och uppgivas vi under
ett arbete, som utan någon forfriskning ofta förefaller alldeles odrägligt».
Även i pressen vågade sig kritiken fram. En skribent i Stockholmsposten
1779 sporde, »om någon penningvinst för kronan vore nog att uppväga en
hel nations uppretande mot dess överhet, om icke fri brännvinsbränning
vore en lika oavhändelig medborgerlig rättighet som t. ex. hakning och
bryggning». Men konungen tålde ej kritik, och svaret blev tryckfrihetens
inskränkning.
Att konungen ej ville frigiva husbehovsbränningen 1778 berodde på att
kronobrännerierna då först börjat komma riktigt i gång. De voro vid den
tiden till antalet 51, den avverkade spannmålen uppgick till 240,000 tunnor,
varav erhölls 4,300,000 kannor brännvin (något över 11 miljoner liter, alltså
omkring 5 liter pr invånare). Konungen hoppades kunna utrota
lönnbränningen genom en »blandning av mildhet och stränghet».
Kronobränningen medförde helt naturligt en stark ökning av
utskänk-ningsställenas antal (krogar, gästgiverier, källare och kaffehus). År 1751
voro de för hela riket 3,786, men 1785 hade deras antal vuxit till 10,190.
Efter husbehovsbränningens frigivande i större delen av landet sjönk
siffran, så att den 1790 var blott 5,557.
När bondeståndets anhållan 1778 om fri husbehovsbränning avslagits
av konungen, började svårigheterna för regeringen på fullt allvar. Både
lönnbränningen och smugglingen ökades. Man bildade föreningar för att
motarbeta kronans brännvin. Regeringens hemliga fiender bland de högre
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Hand i hand med superiet gick ett tilltagande
sedefördärv, varom den på kulturhistoriskt stoff sd rika Bellmansdikten ingalunda är det enda
vittnesbördet; den gustavianska epoken var lättsinnets storhetstid i vårt land. Bilden är
ett snapshot från en Stockholmsgata omkring 1800 — ett par man ur den speciella
avdelning av stadspolisen, som på folkspråket hette »paltar», föra bort en gatnymf.
»Sepa-rationskarlarnas» eller »paltarnas» uppgift var att hindra oskick och oljud å gatorna
nattetid — stadspolisens anseende var dess samhälleliga verksamhet till trots mycket lågt,
avlöningen klen och förrättningarna ofta högeligen oangenäma. — Litografi 1820 efter
akvarell av Per Nordquist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
