Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som aldrig förr florerade värdshuslivet under 1700-talet och otaliga bilder ha bevarat
scener och interiörer från bellmanskrogar och traktörställen bl. a. i och kring det
gustavianska Stockholm. Ovanstående bidrag är av Pehr Hilleströms hand och signerat:
vRitat af Hilleström Senion>. Det lilla sällskap han samlat kring fiolspelaren, tycks
intressera sig mer för mannen med stråken än för krögerskan med glas och flaska.
Sepiateckning av Pehr Hilleström. Privat ägo.
rierna voro utarrenderade, och denna s. k. arrendebränning fortfor till
1700-talets slut.
Klagolåten på 1786 års riksdag må inte förvilla oss. Orsaken till
allmogens betryck låg ej blott i de lidanden, som kronobränningen medfört, utan
främst i den ovanligt långa missväxt, som drabbat landet under förra
hälften av 1780-talet. — De hatade och förkättrade kronobrännerierna hade nog
vissa goda sidor. De stora brännerierna sparade spannmål, och de stora
spannmålsupphandlingarna höllo spannmålen i jämnare pris än förut. Att
brännvin endast fanns att tillgå på krogarne och mot kontant betalning
försvårade dess åtkomst för mången. Man har klagat över
brännvinskonsumtionens stegring under brännvinsmonopolets tid, men blev åtgången
mindre efter husbehovsbränningens lösgivande? På 1820-talet var
brännvinskonsumtionen 40 liter pr år och invånare; på 1780-talet var den som vi
ovan sett — frånsett lönnbränningen — omkring 5 liter pr invånare. Även
med beaktande av statistikens bristfällighet vid denna tid är skillnaden
betydlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
