- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 7. Den gustavianska kulturen /
144

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vår grubblande familjefader, vore ett överflödsförbud. Voro t. ex.
sidenkläder förbjudna, kunde inte hustrun och döttrarna åberopa sig på
grannfrun och hennes barn. Grannen skulle kunna bli rik och han själv få
möjligheter att rätta mun efter matsäck.

TVÅ FÖRORDNINGAR — TVÅ SYSTEM.

Detta fingerade exempel är hämtat ur en skrift »Tankar om yppighet
och öfwerflöd», som utkom 1765 och vars författare (se bd 6, sid. 268)
klokt och skickligt försöker visa, hur gagnlösa de flesta överflödsförbud
måste bli. Men de styrande lyssnade inte till hans varningar. De gjorde i
stället som den omtalade familjefadern önskade ocli utfärdade 1766 en
vidlyftig och sträng överflödsförordning, som trädde i kraft följande nyår. Här
förbjödos kaffe, punsch och alla dyrbarare viner, tråd- och silkesspetsar,
ävensom i stor utsträckning användningen av sidentyg. Ingen under trettio
år fick hålla eget ekipage, och det blev helt förbjudet att ha egen »löpare»
eller privat hårfrisör. Liksom de många tidigare förbuden innehöll även
1766 års förordning en gradering både efter samhällsklasser och ålder.
Soldater, drängar och deras jämlikar förbjödos t. ex. att nyttja manschetter
och fickur, och man skulle ha fyllt 21 år för att tillåtas bruka tobak.

Vad blev nu resultatet av dessa förbud? Den ovan citerade författaren
hade redan gjort sina förutsägelser i sin fortsatta skildring av den
bekymrade husfadern och hans forbudspolitik: »Som hans grannfru efter detta
utfärdade förbud hade samma håg för grannlåt, samma förmåga att
tillfredsställa sin håg som förut, men nu vidare icke fick utöva den i anseende
till bruk af sidentyger, gjorde hon sedan samma depense i ylle-etoffer, som
förut i sidentyger, med den enda åtskillnad, att hon i stället för tre eller
fyra robbar af sidentyg, nu hade tio eller tolv av allehanda rara och olika
etoffer för ombyte skull, och för att på det sättet utmärka sin person ibland
menigheten på kyrkovallen». Då gick vår familjefader ånyo till sin överhet
och föreslog och fick genomdrivet, att hädanefter fruntimmer av samma
stånd icke fingo kläda sig annat än i tyger av samma färg. Men
grannfruns lyxbegär hejdades icke: »hon lät göra sig ett dussin robbar väl av
en färg, men av diverse tyger och av vart slags tyg robbar av diverse
fasoner eller moder». Så råkade vår familjefader ur askan i elden, och hans
skildrare kan framlägga som en allmän slutsats, att överflödsförbud i regel
endast åstadkomma, att det gamla överflödet utbytes mot ett nytt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 02:31:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/7/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free