Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trakten vid Katlrumpstullen, nuvarande Roslagstull. Till vänster Bellevue, till höger vägen
till »Första Torpet», dit Ulla reste med Mollberg en junidag (Ep. 80). — Akvarellerad
konturetsning. Nationalmuseum.
NATUREN.
När Fredman ligger i rännstenen på Österlånggatan och är förtvivlan
som allra närmast, sker ett under:
»Men krogdörrn öppnas, luckorna skruvas;
Ingen i staden klädd.
Stjärnan av morgonrodnan liksom kuvas
Ned i molnens bädd;
Solstrålar strimma,
Kyrktornen glimma,
Luften blir så ljum.»
Det är bara en glimt av solen, som tränger in i de smala gränderna,
men den glimten väcker Fredman till nytt hopp. Så som dessa knappa
rader ha insatts i den dystra och bittra dikten, göra de en gripande verkan.
Naturen kommer med tröst till människorna i deras uselhet. Fredman
följer visserligen inte dess maning denna gång: han försvinner i Krypins
källartrappa för att söka glömska vid ett nytt rus. Bellman har från första början
skänkt Fredman och hans vänner sin egen kärlek till tonernas konst; hans
Sv. folket genom tiderna VII. — 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
