Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terna. Lidner ger också majestätiskt upphöjda tavlor och tongångar just
i sin dikt »Yttersta domen», t. ex. det kända anslaget:
»Han öppnas, gravens port. De tröga gångjärn knarra,
och lampans matta sken på svarta marmorn darra,»
vars stämningsmättade ljusdunkel förebådar det kommande århundradets
utbildade romantik. Likaså några andra lidnerska inledningsrader:
»Från templets mörkgrå torn hör midnattstimman slår!
Bland brutna silvermoln den kyska månen går.
Du tysta, djupa natt! Jag i ditt sköt mig sänker.
Mitt väsen, hänryckt, stumt, i känslors hav sig dränker.»
åtskilliga av utlandets nya — eller äldre — diktare kunna skönjas bakom
Lidners poesi, men han har satt sin egen personliga stämpel på den.
Han tyckte också om att »sänka sig» i all slags sensation, i
naturrevolutioner, eldsvådor och mordscener. I Stockholms-Posten läste han en
gång om en grevinna Spastaras »gruvliga dödssätt» under jordbävningen i
Messina 1783, en rafflande skildring, som gjorde det starkaste intryck på
skalden och ingav honom hans kanske mest folkkära dikt. Med barnet i
famnen störtar sig den olyckliga genom det brinnande slottet.
»Mörker, och eldar, och stumhet, och dån!
Över och under och kring henne döden!
Natur! .. . ack! nu sitt barn den sista kyss hon ger,
och ifrån Gud till sig drar änglars blickar ner.
De läppar svartna ren, på vilka orden famla:
’Min son! ... vid detta bröst... du skall. . .
Ack! ...’
Dödens blixt och domens knall!
Murarna ramla.»
Spastaradikten klandrades av åtskilliga, men Thorild tog den i försvar
på ett sätt, som lika ypperligt visar diktens art som granskarens eget sätt
att se och skriva. Han kallade den
»full av vildhet och snille, av fel och skönhet, av irrsprång, som man
aldrig såg, och blixtar av inbillning.––––Detta är starkt och skönt!
Döm ers andlighet — skall han brännas eller kanoniseras?
Med er tillåtelse: han skall vara herr Lidner — poet, fantastisk,
svärmande, men så som man aldrig såg det. Vad är då nu Spastara? Ett
ypperligt stycke, ett hrus av snille, värt att ses och beundras.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
