Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hos en bruksägarefamilj pä 1790-talet — i De Geerska hemmet på Finspång. Man lyser
sig i vardagslag med sannolikt hemstöpta ljus; man sysslar med handarbeten, låsning
eller rent av vittra mödor (memoar för fattande var på modet) eller fördriver tiden med
hjälp av kortleken. — Lavyr av Per Hörberg. Nationalmuseum.
som en prästsjäl! Jag pinade i mig en kopp: viste mig därpå åter
förhärdad; varför Hennes Nåd befallde in thevatten. Lika trugningar, lika fåfängt
försakande––––––.» Kellgren fortsätter: »Jag ville fly. Hennes Nåd ropte
mig. En organist träder in i salen. Han bär under armen 2:ne hopslagna
brädlappar, med fyra silkessnören på. Hennes Nåd bjuder opp mig. Hur
skulle jag refusera? Jag dansar och Hennes Nåd springer». Kellgren blir
härefter åter illamående, smiter ut på gården men möter där sin värd. Han
kommer i dispyt med honom, men måste slutligen medge att »Hennes Nåd
är ett fä». Sedan förnyades dansen »och räckte till klockan nio, då vi åter
måste äta upp några och tjugo rågade fat. Jag släpade mig till vagnen, kom
hem. Fick kolik. Tog in rabarber. Gick till sängs och befallde mig i Guds
hand».
Även skalden Johan Gabriel Oxenstierna, vilken dock slutade som
riksmarskalk, hade samma inställning till salongslivet, om han än uttrycker sig
mera städat. Så skriver han: »Gud give att jag aldrig mera kom på någon
hovfrus supé. Ingen är som ej ängslar sig för denna nåd, då 40 personer,
inpackade i små rum, knuffa varandra, veta ej vad de skola säga, vänta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
