Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En märklig och
tämligen oklar ställning intaga
konstnärerna under
denna tid. Samtidigt som
hovet, aristokratien och det
förnämare borgerskapet
sätta en ära i att beundra
och förstå konst, kan man
inte påstå, att
konstnärerna i allmänhet
uppskattades efter förtjänst som
människor. I memoarerna
återfinner man dem också
högst sällan. I varje fall
får man inte tro, att de
isolerat sig, och arkitekten
Erik Palmstedts hem i
Svartmannagatan n:o 18
erbjuder kanske det bästa
exemplet på en
konstnärligt betonad salong. Här umgingos bl. a. Adelcrantz, Sergel, Masreliez,
Desprez, von Breda, Lorens Pasch och Elias Martin, och musiken var
företrädd av Vogler, Kraus, Wikmansson och Stenborg. Palmstedt, mest bekant
som arkitekt, var själv musikaliskt intresserad och tjänstgjorde för övrigt i
nära 30 år som organist i Riddarholmskyrkan. Till kretsen hörde,
egendomligt nog, Bellman, som tillägnat Palmstedt flera av sina dikter. Konstens
verkliga beskyddare och främjare, t. ex. överståthållaren Carl Sparre,
över-ceremonimästaren Leonard von Hauswolff m. fl., stiftade också gärna
bekantskap med konstnärerna hos Palmstedt. Inte blott genom sin verksamhet
utan även genom sina båda giftermål hade Palmstedt uppnått en synnerligen
god ekonomisk ställning, vilket mer än väl förklarar, att hans hem blev en
samlingsplats för konstnärerna. Då man kan förutsätta, att Palmstedts
personliga smak satt sin särprägel på våningens möblering, är det
intressant att taga del av bouppteckningen i fråga om sällskapsrummen:
»Stora förmaket: 1 gammalmodig soffa med tagelstoppning och blått
damast; 4 taburetter, 8 fåtöljer och 2 banquetter med d:o d:o; 1 förgyllt bord
med italiensk marmorskiva; 1 tebord med lackerad bleckskiva; 1 litet runt
Husliga slöjder voro ingalunda främmande för
1700-tals-kvinnan i högre samhällsställning. Knyppeldynan och
spinnrocken äro på tidens förnäma interiörbilder lika
ftitigt i bruk som boken och clavecinen. — Från
Rib-bingsfors herrgård i Västergötland. Teckning av A. von
Numers. 1780-talet. Privat ägo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
