Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ROKOKO TILL NYARE TID.
Den karolinska profanarkitekturen hade till det yttre främst utmärkts
av sina i silhuetten så karakteristiska säteritak, uppburna av hreda,
konsol-smyckade taklister, pilasterornerade fasader och kraftiga
fönsteromfattningar samt först och sist av ett vid herrgårdarna starkt utvecklat
paviljongsystem, där huvudbyggnaden kunde ackompanjeras av tre till fyra
flygelpar. Nu valde byggnadskonsten enklare medel. Säteritaken ersattes av
lågre, brutna konstruktioner på enkelt profilerade lister, fasadernas
pilastrar fingo lämna plats för rustik, och fönsterna erhöllo enkla omramningar,
markerade i puts eller oftast endast med färg. Alla murytor gul- eller
vit-rappades — ett för stilen speciellt utmärkande drag. Småpaviljongerna
för-svunno och ersattes av vanligen endast ett rektangulärt flygelpar.
I byggnadens inre försvann barockens dominerande centrala
trappanläggning och utbyttes mot förstuga och salong, under det att trappan
gjordes mindre och sköts åt sidan. Rummen fingo ofta rundade hörn och lades
i fil så att man kunde se genom hela byggnaden från den ena gaveln till
den andra. Huvudvåningen, som under karolinsk tid låg en trappa upp,
flyttades av Hårleman vanligen till nedre botten. Husen gjordes merendels
tvåvåniga.
I rummens utsmyckning kom rokokon till sin fulla rätt, och man har
ju med skäl städse benämnt den som i första hand interiörkonst. Väggarna
indelades ovan en meterhög panel i större och mindre fält med förgyllda
ramar, utsmyckade av rikt utvecklade, osymmetriska ornament. Fälten
omväxlade med höga speglar med likartad omramning. Ovan dörrarna sutto
oftast målade eller snidade överstycken. Guld, silver och ljusa,
pastell-artade färger i gult, grönt, blått och rosa gåvo interiören dess speciella
charm, men vad som ur stilsynpunkt mest föll i ögonen var de talrika
ornamentens mer eller mindre avsiktliga asymmetri, mot vilken en senare tid
skulle bryta.
Efter Hårlemans död (1753) följde arkitekturen till att börja med de
banor, som han utstakat, men under 1760-talet börja redan nya strömningar
bli märkbara. Det är klassicismen, som nu gör sitt intåg. Pilasterdekoren
återkommer, rustiken förenklas, rummens runda hörn försvinna, och
våningsdispositionen rationaliseras. Huvudvåningen flyttas åter en trappa
upp. Främst i rumsdekoren märker man dock det nya, där all rokokons
asymmetri får lämna plats för mera klassiskt rena linjer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
