Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för konstnärens enrollering. Nyss skisserades motsättningen slottets
ritar-skola contra målareämbetet. Den process, varigenom konstnärerna gjordes
oberoende av hantverks- och skråtvång, hör till den svenska
konsthistoriens mera spännande företeelser, men det är ingalunda lätt att upptäcka
skarven mellan nytt och gammalt i utvecklingen.
Omkring 1705 är gesällen Georg Schröder lärjunge hos David von
Krafft. År 1736 blev Alexander Roslin lärling i Schröders atelier. Man
kan peka på åtskilliga sådana kedjor och kombinationer kors och tvärs i
den kaleidoskopiska mångfald, som heter svensk konstutveckling under
1700-talet. En klar överblick är väl knappast ännu vunnen, trots de många
betydande monografier som sett dagen över enstaka konstnärer och
konstnärskretsar.
En av skolorna ebbade huvudsakligen ut i emigrationens tecken:
holländaren Martin Meytens’ verkstad, varifrån sonen, den ryktbare kejserlige
målaren i Wien, Martin van Meytens d. y., och fränden Georg Desmarées,
senare så uppburen i Tyskland, emanerade. Men inom landet stannade
betydande konstnärsfamiljer kvar, och några av dem prägla flera tidevarv.
Toppfigurerna ligga ibland i seriens början, ibland i dess slut. Och
inte så sällan förekommer det, att de olika medlemmarna i en släktkedja
ge sitt högsta på olika specialområden. Vem vill göra upp en konstnärlig
rangrulla för de tre stora Tessinarna, utan vilka 1600- och 1700-talets
Sverige — och vår egen nutids — skulle ha visat upp en kanske helt annan
andlig fysionomi? Ragnar Josephson har i stenstil skrivit texten till deras
gemensamma gravmonument (av Carl Milles) i Stockholms Storkyrka och
därmed i fasta konturer ritat upp ett fängslande generationsproblem på
svarta tavlan:
Nicodemus Tessin d. ä. — Vida grep roten
Nicodemus Tessin d. y. — Rak stod stammen
Carl Gustav Tessin — Ädel brann blomman.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Den gröna, lyckliga parkidyllen är en alldeles särskilt
gouterad bakgrund för 1700-laIskonstens musikaliska och drömmande njutningsmänniskor.
Den frejdige amerikanske konstskriftställaren Hendrik van Loon, som dessutom kan
hantera ritstift och pensel, ville i en enda teckning sammanpressa rokokomiljön. Det blev
innanför den muntert buktande ramen en scen med musik i det fria —- naturligtvis.
»Musiken speglar utvecklingen», säger han, »rokokotiden minner oss om Boccherinis
’Menuett’ och Mozarts ’Kleine Nachtmusik’. — Lafrensen är en svensk lyssnare till dessa toner,
han har låtit oss återuppleva stämningen i tjusande små gouacher. — Den här återgivna
»Musicerande herrar och damer i landskap» är tillkommen någon gång på 1780-talet. —
Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
