Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över de parisiska ateljéerna — bl. a. hos Boucher — tillbaka igen till det
gustavianska Sverige vore värd ett särskilt kapitel, likaså miniatyrmålaren
Peter Adolf Halls lysande franska konstnärsbana.
Romantikens porträttkonst -— främst liksom landskapet inspirerat av
England — får en märklig representant i Carl Fredrik von Breda. Han
blev lärjunge till den store engelsmannen sir Joshua Reynolds och efter
sin hemkomst (1796) målade han det lyriskt skimrande parklandskap,
i vars gyllne ljus och hemlighetsfulla dunkel den italienska
skådespelerskan Teresa Vandoni vandrar med trånsjukt uttryck i sitt vackra ansikte.
LANDSKAPET.
Den Lafrensenska internationella sällskapsparken intill den nordiska
naturen, det koketta, lätt skisserade kulisslandskapet för fladdrande
sällskapsliv av fransysk karaktär — glöm allt detta för ett ögonblick och sök
Bellmansstämningen i Stockholms omgivningar, sådan Elias Martin fångat
den! Brytningen mellan svenskt och utländskt är intressant att studera
även i landskapskonsten. Martin vann icke sin stil enbart genom studium
av svensk natur. Hans föregångare Johan Sevenbom hade för sina
vedut-målningar slutit sig till fransk konst. Liksom den ovannämnde von Breda
studerade Martin i London. Som ofta i konsten: kännedomen om det egna
och närmaste blev djupare ju längre strövtågen riktats mot det avlägsna
och främmande. Över kinesiska trädgårdar och engelska parker återkom
den svenske naturdyrkaren till det egna landets backar, lövdungar och
steniga hagar. Nu kan han tolka deras skönhet bättre. Han har
fjärr-synens hågkomster som underlag för nya iakttagelser. Martin stegrade
också sin förkunnelse till att omfatta landskapet som bärare av ett
själsinnehåll — även här möter oss den nya romantiken (jfr bild å sid. 362).
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Denna sällsamma bild, präglad av melankoli och
gåtfull symbolik, innehåller mänga Sergelska gestalters linjespel, den vilande faunens
(eller snarare den döende krigaren Othryades’), den högreste homeriske hjältens och den
svävande geniens (från gruppen »Amor och Psyke»). Akvarellen är signerad 1800. Det
året förlorade Sergel »sin evigt älskade vän» C. A. Ehrensvärd. »Melankoliens furier lågo
och lurade på tillfälle att fånga honom i sina garn» skriver L. Looström om Sergels
mentalitet vid denna tid. Själv klagade Sergel: »om konsterna är ingenting att säga, ty
allt går dt fanders».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
