Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gårdsflottan med talrika lanttrupper ombord — blivit inblockerad i
Viborg-ska viken av den samlade ryska flottan. Ställningen blev efter hand så farlig
och så svår, att den saknar motstycke i vår eljest så skiftesrika historia.
Fnllständigt avskurna från såväl land- som sjösidan, ur stånd att ens
erhålla vatten för det dagliga behovet, reducerade till V3 portion befunno
sig här långt inne i fiendeland 30,000 svenska krigsmän av alla
vapenslag under befäl av konungen och dennes broder ombord å Sveriges
dyrbara och oersättliga flotta — alla, som det tycktes, prisgivna åt
fångenskap eller död.
Flera planer till flottornas räddande ur detta vådliga läge framkastades
under de fyra veckor blockaden varade. Natten till den 3 juli 1790, då en
gynnsam vind äntligen börjat blåsa, kom konungen från skärgårdsflottan
ombord på hertig Karls flaggskepp Gustav III, i vars kajuta den sista
överläggningen ägde rum. Här voro då församlade, utom hertigen och
Norden-skjöld, även några av cheferna på de närmast liggande skeppen samt den
befälhavare, som blivit utsedd att leda utbrytningen, nämligen chefen på
Dristigheten, överstelöjtnanten Johan Puke »iförd en gammal sjödrucken
rock», då han ju ej hade någon anledning förmoda, att han vid denna tid
på dygnet skulle sammanträffa med konungen i egen hög person. Stunden
var mättad med det djupaste allvar, och efter någon timmes överläggningar
överräckte flaggkaptenen den av honom förordade utbrytningsplanen till
konungen med orden: »Denna dag blir likaså äventyrlig för Ers Majestät
som för den lägsta båtsman. Jag anhåller därför i underdånighet att Ers
Majestät täckes påteckna det förslag, som Ers Majestät finner tjänligast».
Konungen fastställde omedelbart Nordenskjölds plan och vände sig
därefter till sist helt dramatiskt till Puke och sade: »Min käre Puke, er far gav
sitt liv för min far; jag är övertygad om att Ni i dag vågar ert liv för mig.
Jag glömmer det ej». — »Ja, Ers Majestät», svarade då Puke i en helt annan
tonart, »nog fan går jag ut, men hur det går med de andra, det får vi se»,
varpå han ryckte till sig sin hatt och ilade upp på däck för att fortast
möjligt nå sitt fartyg, som låg på betydande avstånd från flaggskeppet. Att
konungen inför detta mindre hovmannamässiga utbrott, som dessutom skall
ha understrukits medelst sändandet av en tobaksbuss rätt förbi konungens
näsa, skulle haja till en smula är ej ägnat att förvåna, men majestätet fann
sig snart nog, i det han vänd till hertigen yttrade: »Det var en riktig sjöman».
Med den stolta Dristigheten i täten genomfördes så några timmar senare
de svenska flottornas namnkunniga utbrytning ur Viborgska viken. Manö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
