Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gustavianska tiden var en glanstid för den politiska
karikatyren i vårt land; det utmärkta prov, som här
återges, är möjligen av M. Ft. Helands hand. —
Konteramira-len Per Lilliehorn, som var »en slät officer», hade under
slaget vid Ölands södra udde 1789 icke efterkommit
hertig Karls order, och på riksdagen s. ä. hade han som vice
lantmarskalk ådragit sig allmänt hat. 1790 dömdes han
sina tjänster förlustig och till landsflykt. Karikatyren här
återspeglar det allmänna föraktet. Lilliehorn rider på en
galt, vilket syftar på en mindre hedrande svinhandel, som
Lilliehorn bedrev i Karlskrona, pd marken ligger
lant-marskalksklubban och en bruten stav, i bakgrunden syns
ett linjeskepp med en hängd man i rånocken och på
stranden matroser, som kasta sten. — Kopparstick.
Kungliga biblioteket.
Den allmänna glädje,
varmed Gustav III :s
statskupp 1772 hälsades, bör
kanske på historiskt
avstånd rättast betecknas
som en naturlig
belåtenhet över en
regimförändring. De motiv, som
besjälade Gustav III,
patriotiska eller själviska,
hade svenska folket icke
någon kunskap om; man
var glad huvudsakligen
därför att det blev en
ändring. Man hade
upphört att förnimma
någon differens vid
vakt-bytet mellan Mössor och
Hattar; vad man
jublade över var helt enkelt
omväxlingen. Man var
trött på ständerpolitikens
fiktioner. Man
hoppades, som man alltid gör vid politiska ombyten, på något bättre.
Hur de detroniserade maktinnehavarna i själ och hjärta reagerade vet
man icke så mycket om, ty mängden av aristokratiska memoarer från
Gustav III :s dagar skrevs senare, då agget och bitterheten fingo färglägga
minnesbilderna. Kverulans framkallar varje styrelse, även befogad
kveru-lans, eftersom, för att begagna Tegnérs visa ord, »all slags makt på vår
jord har en vapenbror, heter missbruk». Oppositionen hade i varje fall
till förstone små möjligheter att komma till uttryck. Först i december 1779
utkom en tidning, som kunde kallas oppositionell; dess liv lykta des redan
i juni 1780. Den föranledde ytterligare inskränkning av tryckfrihetslagen, och
den är verkligen både läsbar och läsvärd. Den hette »Sanning och Nöje».
Dess utgivare var Josias Cederhielm, känd för den bildade svenska
allmänheten genom Levertins porträtt i »Svenska gestalter». Emellertid har
Levertin — och efter honom Schiick i sin skildring av gustavianska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
