Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika plötsliga som kuriösa valet av en fransk militär och organisatör till
svensk tronföljare.
Karl XIV Johans betydelse för vårt lands öden i allmänhet kunna
näppeligen överskattas. »Stora hävdatecknare», säger Gei jer, då han 1825
tillägnar konungen första delen av »Svea rikes hävder», »ha ej sällan måst
teckna sitt fosterlands öden med känslan av dess fördärv eller stundande
undergång i sina hjärtan. Den som nu tecknar svenska folkets (jag eller
en lyckligare) kan dröja vid tanken av ett räddat fädernesland. Vad
Eders Majestät gjort för Sverige skall ingen eftertid glömma, ingen historia
förgäta».
Kronprins Karl Johan blev som bekant omedelbart efter sin ankomst
till Sverige på senhösten 1810 vårt lands verklige regent. Han blev det
genom makten av sin personlighet och sin mångsidiga och flera gånger
(nämligen som ståthållare i av Napoleon erövrade provinser) övade förmåga att
regera. Obestritt och tacksamt blev han mottagen såsom den styrande.
Författningen var avpassad för en stark man vid ledningen. Man hade
behövt, önskat och nu äntligen också fått en sådan. Följaktligen blev
författningens tillämpning och inriktningen av hela dess utveckling med ens en
annan. Kronprinsen ville visst följa regeringsformen, men han hade svårt
att finna sig i de band, som den och de övriga grundlagarna lade på hans
handlingskraft och på nödvändigheten av att i kritiska situationer fatta
snabba beslut. Då 1812 års riksdag sammanträdde, var kronprinsen med
stöd av ett antal dugande och skickliga män inom och utom regeringen i
allo ledande. Ständerna böjde sig villigt för hans önskningar. Emellertid
synes Karl Johan icke desto mindre ha känt riksdagen, kanske framför allt
på grund av det omständliga förhandlingssättet med därav vållad
tidsut-dräkt, som en black om foten. Forskningen har på senaste tid uppvisat,
att man inom kretsen av Karl Johans närmaste medarbetare tycks ha ämnat
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Nästan fantastisk är sagan om Jean Baptiste
Bernadottes karriär, som förde den fattige advokatsonen frän Pau upp pä Sveriges kungatron.
Som segerrik fransk fältmarskalk och klok guvernör var han då redan van att regera, och
när »kungamakarn» C. O. Mörner lancérade honom som svensk tronföljarkandidat,
behövde han blott Napoleons välsignelse, innan han sade ja till erbjudandet att byta
marskalkstaven mot kungaspiran; den 21 augusti 1810 valdes han ä riksdagen i Örebro till svensk
kronprins. Ständerna hade inte undgått att imponeras av den kraftfulla och impulsiva
gestalt, varom ryktet talade och varav marskalkens pä riksdagen förevisade porträtt gav en
sd ståtlig bild. — Det är detta, det s. k. örebroporträttet (ett kopparstick av P. M. Alix efter
teckning av Hilaire le Dru), som återges d vidstående plansch. Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
