Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grad befordrar enhetlighet och konsekvens i styrelsen, användes också i alla
länder. Det genomfördes nu i och med den s. k. departementalreformen
1840—41, alltså genom en (högst betydelsefull) grundlagsändring.
Men redan dessförinnan hade i praxis, d. v. s. genom
författningsför-vandling, statsrådet börjat bli mer enhetligt, än det enligt grundlagens
gällande bestämmelser var eller behövde vara. Statsråden hade helt enkelt
börjat och så småningom tagit för vana att sammanträda och förberedelsevis
samråda sinsemellan, före konseljen, d. v. s. statsrådssammanträdet inför
konungen. Så uppstod från och med 1816 statsrådsberedningen, som ännu
i dag existerar, och som tidigt blev och nu ovedersägligen är
regeringsverksamhetens centrum. Statsrådsberedningen ingår alldeles avgjort i vår
författning. Den har egna lokaler i Kanslihuset i Stockholm, eget
telefonnummer, vaktmästare o. s. v. Men den finnes ej med ett ord nämnd i
grundlagarna.
Att statsrådsberedningens uppkomst (genom författningsförvandling)
och departementalreformen (alltså författningsförändringen 1840—41) var
för sig och båda tillsammans bidragit till att stärka statsrådskretsen
gentemot konungen och att sålunda försvaga den personliga kungamakten är
en självfallen sak. Under Karl XIV Johans tid värnade emellertid konungen
ivrigt och påpassligt sin rätt att verkligen och personligen »allena styra
riket», ehuru hans förmåga härtill mot slutet av hans långa regering något
försvagades.
I stort sett detsamma kan sägas om hans son och efterträdare Oskar I,
som både ville och vågade ta initiativ, som var sin egen utrikesminister,
och som med otrolig flit och icke ringa önskan att själv avgöra allt verk-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. På åtskilliga franska historiemålningar, förhärligande
Napoleons krigiska bragder, ser man marskalk Bernadotte bland förgrundsfigurerna. Även
som svensk regent skulle han öka listan av sina meriter som krigare ■— han var en bland
organisatörerna av Europas frigörelse från den Napoleonska gastkramningen, och i
erövringen av Norge 1814 sökte han mildra svenska folkets smärta över förlusten av
Finland 1809. Han kunde utan överdrift säga om sig själv, att han ryckt upp Sverige
ur ett farligt svaghetstillstånd och givit det en aktad plats bland Europas stater, och
det blev honom förunnat att med sin regering inleda den längsta fredsperiod, vårt land
ännu åtnjutit. »Jag har sett kriget på nära håll, jag känner alla dess gissel, och det
finnes ingen erövring, som kan trösta fäderneslandet för dess barns utgjutna blod på
främmande jord. Freden är en klok och upplyst regerings enda ärofulla måh, yttrade han i
sitt tal till ständerna, då han mottog deras trohetsed. — Den ståtliga ryttarbilden å
planschen — en oljemålning av Fr. Westin — visar honom vid en fredlig svensk
militärparad pä Ladugårdsgärdet. Skokloster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
