Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning, medan den mer eller mindre med rätta så kallade liberala
oppositionen gick till anfall. Den hade härvid stöd av något som på denna tid
ofta benämndes »tidsandan», ett ideologiskt stöd i mönster och exempel
utifrån, från Frankrike, England och inte minst från Norge; ett stöd vidare
i den ekonomiska och sociala utvecklingen inom landet, som skapade en
ledareklass vid sidan om adeln, en lärd eller bildad klass vid sidan om
prästerskapet, en ekonomiskt ledande klass vid sidan av borgerskapet i
egentligaste mening, och som över huvud taget stärkte borgareklassen, som
slutligen höjde bönderna både absolut och relativt, dels genom att säkra
deras ekonomiska ställning och öka deras bildning, dels och ej minst genom
att den väldiga folkökning, som nu pågick i vårt land liksom i hela Europa,
skapade stora samhällsklasser under bondeklassen. Denna målmedvetna
strävan från »oppositionen» mot Karl Johans »allenastyrande» söker sig
fram på skilda vägar, som emellertid kunna sägas sammanfalla i en
huvudriktning: att stärka riksdagen gentemot regeringen.
REFORMER OCH REFORMFÖRSÖK.
Mest märkbara åtminstone i den meningen, att de lättast kunna noteras
och uppräknas, äro försöken att åstadkomma en representationsreform. Vad
man ville skapa var en ny riksdag, mera representativ för folket, mera
ar-betsduglig och därför (av båda dessa skäl) starkare gentemot regeringen.
Hela denna reformsträvan syftade ytterst till att göra regeringen beroende
av riksdagen; med andra ord att förvandla det konstitutionella maktdel
-ningssystemet till ett parlamentariskt system med makten odelad och
koncentrerad hos riksdagen. I stort sett misslyckades dessa försök. De hade
emellertid den betydelsen, att ståndsriksdagen under Karl XIV Johans och
Oskar I:s tid oupphörligt sökte och i betydande grad lyckades att
reformera sig själv. »Under ingen tid i den svenska riksdagens månghundraåriga
historia har man som då sysslat med hithörande problem», säger Erik
Fahl-beck, den lärde utforskaren av riksdagens historia under ståndstidens sista
skede.
Försök att lösa alla dessa spörsmål i ett sammanhang, alltså medelst
en genomgripande representationsreform, gjordes gång efter annan. I själva
verket efterlämnade redan 1809—10 års konstitutionsutskott ett betänkande
rörande en ny riksdagsordning, vilket skulle givit oss en riksdag med två
kamrar. Detta projekt var emellertid högst teoretiskt och togs knappt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
