Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allvar av andra än förslagsställarna; det föll också utan uppseende vid 1815
års riksdag. Senare framställdes liknande förslag vid åtskilliga tillfällen
fr. o. m. 1830-talets början. Ledande män inom den liberala oppositionen
framkastade sålunda tanken på en enkammarriksdag efter norskt mönster.
Vid 1840—41 års riksdag antogs nästan som genom en slump ett annat
dylikt förslag vilande. Det var emellertid alltför invecklat och
världsfrämmande; och mycket riktigt fälldes det vid 1844—45 års riksdag. Den under
1830-talets slut och 1840-talet ofta bångstyriga pöbeln i Stockholm — en
ganska tvivelaktig hjälp till den parlamentariska oppositionen — ställde
visserligen till oroligheter, men detta förbättrade ingalunda läget för
reformens vänner.
I början av Oskar I:s regering, alltså under hans liberala tid, tillsattes
en kunglig kommitté för att uppgöra förslag till representationsform. Det
framlades 1847 och gick ut på en riksdag med två kamrar. Dessa skulle
väljas med samfällda val enligt en mycket tillkrånglad metod med graderad
skala och lika slags penningstreck. Det rönte en ganska snöplig behandling
och medförde intet resultat. Emellertid ägde det vissa förtjänster och har
åtminstone den betydelsen, att det kan sägas utgöra ett slags förarbete till
den representationsreform, som äntligen 1865—66 genomfördes. Vid 1850
—51 års riksdag slutligen framlades, nu från de reformvänliga
konservativas sida, ett projekt om en på de gamla ståndens grundval bildad
enkammare; naturligtvis förgäves.
Sida vid sida med dessa förslag gick som sagt en i flera fall resultatrik
strävan att inom de fyra ståndens ram inrymma nya samhällselement. Dessa
partiella reformer började så tidigt som 1823, då de båda universiteten samt
Vetenskapsakademien fingo rätt att sända vardera två representanter; så
blev den högre bildningen utanför prästerskapets krets företrädd i det
»lärda» ståndet. Denna reform öppnade vägen till riksdagen för män
sådana som historikerna Erik Gustaf Geijer och F. F. Carlson.
Följande riksdag (1828—30) stadfäste den nyheten, att rikets bruksägare
— som nämnt är — fingo välja representanter till borgareståndet. Till
antalet blevo de få — endast fem. Men dessa tillförde borgareståndet och
särskilt dess oppositionella sida en betydande kvalitativ förstärkning. Jonas
Waern och särskilt Tore Petre äro de namn man härvid främst kommer
att tänka på. Den senare var vid flera riksdagar en kraftfull, om ock något
hältig ledare för borgareståndets dominerande liberala flygel. Redan detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
