Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess arbetsmetoder och dess effektivitet förbättrades helt enkelt genom vanan
vid riksdagarna. Det finns ett ord, som heter parlamentarisk kultur. Det
har flera slags olika innebörd. Det betyder vana att delta i förhandlingar
— en vana, som medför förmåga att bemästra deras teknik och skickligt
utnyttja de möjligheter, de medföra. Men det betyder också vana att
uppföra sig hyggligt och väl och att begagna det parlamentariska maskineriet
på ett korrekt och lojalt sätt. Inom ståndsriksdagen tillväxte denna
parlamentariska kultur i alla avseenden. Visserligen kunde det ibland gå hett
till både i det främsta och det yttersta ståndet. Men i stort sett var
ordningen god under sammanträdena, och i stort sett lyssnade man till skäl
och följde sin åskådning. Påtryckningar eller lockelser från regeringen,
respektive de kretsar, från vilka oppositionen leddes, saknades väl ej. Kalas
och trakteringar av olika slag vankades regelbundet nog; mer eller mindre
förtäckta mutor kunde otvivelaktigt också förekomma. Men detta slags
metoder började med stigande hyfsning komma i misskredit, och något
mutsystem i stil med Frihetstidens utvecklades ingalunda. Redan 1818
ansåg sig den självsäkre bondeledaren Anders Danielsson högtidligen kunna
proklamera: »Bondeståndet behöver ej, att utom murarna av sitt
samlingsrum hämta uppgift på de grunder, som böra bestämma deras beslut eller
leda deras rådslag: vi hava vuxit ur det omyndighetstillstånd, varuti
kanhända ännu mången enfaldig och kortsynt man tror, att vi befinna oss».
Vid det tillfället voro dessa ord ingenting annat än överord. Men vad tiden
led blevo de alltmer besannade. Även det olärda bondeståndet började
alltmer växa sig in i sin uppgift och lät varken topprida sig av sin av regeringen
utsedde sekreterare eller lura sig alltför långt ut av skrivkunniga vänner
eller frikostiga välgörare.
Så gick riksdagsarbetet sin lugna, låt vara tröga gång. Men gick gjorde
det. Och resultat blev det. Det väldiga reformarbete på alla statslivets
områden, som perioden från 1809 och fram till tvåkammarriksdagens införande
kan uppvisa — omöjligt att här skildra eller ens antyda, men väl så
betydande som något annat land med mer »modern» representation kunde
uppvisa —- genomfördes av de ofta så förkättrade fyra stånden.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Denna interiör, där den lösa inredningen helt är i
tidens stil, är ett av Karl XIV Johans privata rum på Stockholms slott. Civilklädd sitter
Hans Majestät vid ett bord och dikterar någonting för sin handsekreterare, greve A.
Lewenhaupt. — Fransk litografi efter original (från kungens sista levnadsår) av C. S.
Bennet. Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
