Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle bliva tillgodosedda.
Eftervärlden måste
konstatera, att hans smak —
smaken har visserligen
förändrats sedan dess —
var säkrare än hans sinne
för det uppbyggliga. I
religiöst och teologiskt
hänseende låg han ganska
ytligt. Det var svagheten i
hans liksom över huvud i
upplysningstidens
kyrkliga reformarbete.
Någon längre gående
radikalism kan man icke
konstatera hos de av
upplysningstiden påverkade
Samuel Ödmann var under flera årtionden bunden vid
sjukbädden, men hans intresse för vad som rörde sig i
tiden och för människor var outsläckligt. »Hos denne
högst intressante, lärde men besynnerlige man», skriver
en Uppsalastudent, »kunde man utan ledsnad uppehålla
sig flere timmar, hvilka snart förflöto». — Oljemålning
av J. G. Sandberg 1830. Smålands nation, Uppsala.
svenska teologerna, men
på kärnan i den lutherska reformationens evangelium hade de knappast slag.
För Luther var problemet framför alla andra det, att finna en nådig Gud.
Upplysningstidens kristendomstyp kände icke på samma sätt
motsatsförhållandet mellan Gud och den syndiga människan. Utmärkande för den var den
frejdiga optimismen. Ljust såg man på människans möjligheter och tackade
och vördade Gud för den höga ställning han hade givit människan såsom
människa. Naturen kände man också såsom vänligt stämd mot människan.
Guds visdom och kärlek menade man sig utan svårighet kunna utläsa ur
densamma. Naturens förgänglighet hade sin motsvarighet i människans
bortvissnande och död. Döden blev knappast fienden, den siste, som
besegrades, utan snarare vännen, som till slut infann sig. Under
upplysningstiden fick därför själva livskänslan sin säregna utgestaltning, vilken satte
färg också på deras trosliv, som medvetet höllo sig fast vid fäderneärvd
fromhet.
Ett typiskt exempel härpå är Samuel Ödman, en högst intressant
människa och en betydande faktor i svenskt kyrkoliv under 1800-talets första
decennier. Egendomligare livsöde får man leta efter. När han, nära
åttio-årig, dog 1829 såsom professor i teologi i Uppsala, hade han de sista fyrtio
åren levat instängd i sitt rum, till vilket icke en kall vindpust fick insläppas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
