Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bära den hårdaste fattigvårdstungan, tillstyrkte förslaget. Men adeln och
borgarna ville icke veta av en allmän fattigvårdsstadga. En dylik, menade
de, vore ej blott överflödig, utan också menlig till sina verkningar såsom
endast åstadkommande rubbning i den rådande ordningen och ingripande
i den rätt, allmänheten dittills hade haft att själv besörja om de fattigas
underhåll.
Den omständighet, som åter drev fattigvårdsstadgan i förgrunden, var
den tilltagande brottsligheten. Geijer hade en gång skrivit »den fattiges
psalm» och där yttrat, att »nödens väg och brottets stig, de gå varandra
nära». På ett rent skrämmande sätt visade verkligheten, huru sant Geijer
hade talat. I samband med fattigvårdsstadgan upptogs därför också
brott-målslagstiftningen till behandling. Men huru behövliga fängelserna än
Epokens kyrkoböcker ha mycket dystra upplysningar att ge om den koleraepidemi, som
med början i Göteborg sommaren 1834 på några månader spred sig över hela södra och
mellersta Sverige och skördade mängder av offer (exempelvis i Jönköping, där »choleran
i sin ryslighet» på några veckor lade närmare 1,000 personer på båren). Bilden härovan
är — av okänd hand — tecknad under kolerans härjningar i Stockholm samma dr;
scenen är »Sundhets-Byrån», där alla smittade och döda skulle anmälas. En piga har just
infunnit sig i detta ärende, och skrivaren noterar; av de övriga närvarande (den längst
till höger tycks vara en prästman) bolma två ivrigt på sina pipor, tydligen för att
dymedelst skydda sig mot smittan. — Laverad tuschteckning. Stockholms stadsmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
