Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en pietistiskt färgad folkkyrklighet, ehuruväl hans fromhetstyp icke
sammanföll med Sellergrens. Det kan synas kronologiskt oriktigt att först i
detta sammanhang erinra om Schartau, som snarare var samtida med J. A.
Lindblom och Samuel Ödmann. Men med Schartau förhåller det sig på
det sättet, att den större allmänheten fick ögonen upp för hans livsverk,
först sedan han själv hade gått bort. Visst tilldrog sig kontraktsprosten
och förste stadskomministern i Lund Henrik Schartau uppmärksamhet i
sin hemstad, medan han där levde och verkade. Många mycket trogna
åhörare hade han i de församlingar där han utövade prästerlig tjänst och
bland studenter vid Lunds universitet, men för den svenska allmänheten
i stort var han skäligen okänd. Någon folkvandring till hans predikstol
från skilda håll förekom icke. Genom utgivna skrifter gjorde han sig
icke känd. Hans samtida i Lund, sedermera biskopen Carl Adolf Agardh
återger nog den gängse uppfattningen ganska riktigt, när han skriver:
»Prosten Schartau skötte sitt ämbete med flit och omsorg, men utan att
anses utmärkt framför andra kyrkoherdar, om ej att han allmänt ansågs
såsom sekterisk. Vari hans sekterisih bestod, därpå hade man icke
särdeles reda. Man ansåg den vara pietism.»
Så dog han 1825. Några år därefter utkommo hans brev i andliga
ämnen, liksom Sellergrens skrivna i själasörjaresyfte och utan tanke på
publicering. Icke minst inom prästerliga kretsar förnams det, som om
man hade erhållit en elektrisk stöt. Här mötte man en präst och
själasörjare, som visste vad det ena nödvändiga var, en man som kände
människohjärtats hemligheter, en som hade stått ensam med sin Gud och som
hade fått frid med honom och som nu med intensivt evighetsallvar värnade
om troslivet och sökte leda det på de rätta vägarna. Man ville läsa mer
av den mannen, och så utkommo efter hand predikningar och en mängd
predikoutkast, som han hade lämnat efter sig, liksom också de kateketiska
framställningar han i livstiden hade utarbetat. Det visade sig snart, att
han hade varit förmer än en vanlig kyrkoherde. Någon sekthövding hade
han aldrig velat vara — det framgick också tydligt av hans skrifter —
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Henrik Schartaus kateketiska förhör i Lunds
domkyrka varje fredagsmorgon bevistades icke bara av ungdom och enklare folk, man säg
där också flera av universitetets mest framstående lärare, bl. a. den berömde juristen
Johan Holmbergsson. Dennes son, konstnären Johan Holmbergsson, har i här återgivna
kopparstick fångat bilden av den man, som djupast präglat södra och västra Sveriges
kyrkliga liv. — Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
