Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men förmågan att samla trogna lärjungar bibehöll han efter sin bortgång.
Det var särskilt teologie studerande från Göteborgs stift, som i Schartau
hade funnit en andlig vägledare, vilken gav dem ett nytt prästideal. De
gingo ut, den ene efter den andre, såsom präster i sitt hemstift. De voro på
en gång stillsamma och okuvligt brinnande i anden. Snart nog förmärktes
deras inflytande. Än i den ena, än i den andra församlingen började nytt
liv spira fram. Detta nya liv hade sin bestämda typ. Somliga ansågo det
vara svärmeri, och åt den uppfattningen lutade stiftets biskop, Carl Fredrik
af Wingård, vilken annars på mångfaldigt sätt visade sin månhet om
kristendomslivets tillväxt. Men han var ängslig för allt som han menade vara
svärmeri. Därutinnan hade han samma uppfattning som höga vederbörande
i Stockholm, vilka voro rädda för alla folkrörelser, med undantag för
nykterhetsrörelsen, som hade Karl Johans stora bevågenhet.
Schartaulärjungarna i Göteborgs stift skapade där så småningom en
folkrörelse, men bunden vid församlingarna. På somliga håll uppstodo i
början mycket spända förhållanden, sådana som kunna skapas, när en
kompromisslös väckelsepredikan djupt griper en del och uppväcker
uppenbar fientlighet hos andra, som känna sig störda i sin ro. Klagomål restes
mot de ivrande prästerna, och Wingård kände sig bekymrad. Något
äm-betsfel kunde man icke tillvita dessa präster. Skrupulöst höllo de sig inom
de kyrkliga formerna. Av principiella skäl togo de, liksom Schartau,
bestämt avstånd från alla religiösa sammankomster vid sidan av de
hävdvunna: alla konventiklar, sådana som gammalpietismen hade älskat och
som ju voro förbjudna genom det ännu gällande konventikelplakatet av
år 1726, varnade de själva för. Men de predikade, undervisade
nattvardsbarnen, höllo husförhör och utövade enskild själavård, med sådan
framgång, att det påtagligt märktes i församlingarna, där de verkade. Wingård
sökte dämpa deras förmenta svärmeri genom att missivera dem bort från
den ena ändan av stiftet till den andra. Resultatet därav blev det motsatta
till vad Wingård åsyftade. Inom några årtionden hade de genom sin
märkliga folkuppfostrande insats satt färg på stiftet i dess helhet, en västsvensk
kristendomstyp hade skapats. Det yttre tecknet härpå var, att 1856 en
man ur »schartauanernas» egen krets, G. D. Björck, blev biskop i stiftet.
Frågar man sig, vari det karakteristiska i den västsvenska
fromhets-typen består, bör man, för att finna ett svar, kanske helst gå till den
konfirmandundervisning, som de schartauanska prästerna gåvo. I denna,
liksom för övrigt i förkunnelsen, anslöto de sig, vad kristendomens objektiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
