Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1841 utkom pd Lars Hiertas förlag i Stockholm en bearbetning av den beryktade tyske
teologen David Friedrich Strauss’ » Das Leben Jesu*. Boken gav anledning till en
långvarig process, i vilken det antogs, att ärkebiskop af Wingärd och justitie-statsminister
Törnebladh hade sin hand. Boken ansågs som ett det farligaste angrepp pd kristendomen
och kyrkan. En från Hiertas förlag utgången litografi, »Strausser-mdlet», föreställer en
biskop — af Wingärd — tronande pd de symboliska böckerna och utsändande rättens
vårdare — Törnebladh — för att med en hammare krossa Hierta, framställd som en lång,
mager man med huvud i hjärtform, men den lyfta hammaren träffar i stället Wingärd
pd näsan. En råttsbetjänt drager fram Strauss (hållande bilden av en struts) för
att brännas d bål. I Hiertas ben nafsar en hund, enligt den bifogade texten »en
bipredikant», medan en svärm bin surra runt omkring — hänsyftningen pd den konservativa
tidningen »Svenska biet», som företrätt den ortodoxa ståndpunkten i processen, var
säkerligen icke svär att fatta för samtiden. En hämnande lie, som sönderbryter det valv,
varunder biskopen tronar, vill åskådliggöra kyrkans genom den frikännande domen snart
förestående fall. —- Litografi, sannolikt av F. Tollin. Kungliga biblioteket.
genom Luther och de engelska traktaterna. Till evangeliet, såsom det hade
blivit återupptäckt av Luther — rättfärdiggörelsen genom tron, utan
människans förtjänst eller värdighet, utan alla laggärningar — ville man hålla
sig. Men Luther förstod man rätt mycket utifrån anglosachsisk evangelikal
fromliet. Denna, liksom den motsvarande svenska, var en radikal reaktion
mot upplysningstidens moralism: Kristi ställföreträdande försoning var
huvudtemat i förkunnelsen. Denna gällde det att i tron mottaga och tillägna
sig. Man fick se till, menade Rosenius, att man icke så tänkte på helgelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
