Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underblåst denna misstämning. 1821 hade den både kraftfulle och humane
överstelöjtnant Lefrén satts till dess guvernör för att skapa en bättre anda
och modernisera undervisningen. Trots det gynnsamma resultat, han redan
efter ett par års verksamhet vid akademien vunnit, väcktes vid 1823 års
riksdag motion om upplösning av krigsakademien på Karlberg. Det yrkades,
att i stället skulle universiteten i Uppsala och Lund ta hand om
officersutbildningen med två militära professorer på vartdera stället; dessutom
skulle en militär professor anställas vid varje gymnasium. Detta förslag,
som hade historisk bakgrund i uppfostringskommitténs förslag av 1750 om
krigsvetenskapernas föredragande vid en särskild matematisk fakultet vid
universiteten, väckte betydliga debatter. General M. Björnstjerna föreslog
slutligen, att Kungl. Maj:t skulle icke allenast undersöka krigsakademien
utan alla offentliga undervisningsanstalter och till nästa riksdag utarbeta
ett förslag till deras förbättrande och ställande i sammanhang med
varandra. Under intryck av den kritik, för vilken även den nya skolordningen
vid riksdagen varit föremål, tog regeringen fasta på detta förslag och beslöt
i januari 1824 att tillsätta en kommitté för undersökning av både de civila
och militära läroverken. Det var detta beslut, som följande år sattes i
verket med bildningen av den stora kommittén »till överseende av rikets
allmänna undervisningsverk».
Denna kommitté fick en mer mångsidig och modern sammansättning
än den förra. Till den inkallades en yngre samling av landets mest lysande
vetenskapliga och kulturella namn och en del skolmän, inalles tjugotre
personer. Dess betänkande, avgivet den 20 december 1828, fick också en
helt annan prägel än den förra kommitténs utlåtanden. Här kom det
till en stor och öppen diskussion mellan den nya och den gamla skolans
anhängare, och dess förslag blevo bestämmande för de förändringar, som
omsider vidtogos.
Kommitténs liberala majoritet, vars främsta representanter voro C. A.
Agardh, Tegnér, Lefrén, Berzelius och August von Hartmansdorff, yrkade
en fundamental förändring av läroverket: nämligen två hildningslinjer, en
för de klassiska språkens litteratur i förening med den moderna och en för
denna senare, skild från den klassiska. Härmed var principen för en
real-linje fastställd, och den ringaktade apologistskolan utan latin skulle därmed
framdragas som en med den klassiska jämnställd linje fram till
studentexamen. I själva formuleringen betonades de moderna språkens och den
moderna kulturens vikt. Denna värdering motiverades vidare i detaljanvis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
