Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spannmål eller 150 riksdaler. Staten ger honom samma lön, säger
indignerat undervisningskommittén på 1820-talet, som en fånggevaldiger, och han
befinner sig enligt kommittén i vida sämre belägenhet än mången sysslolös
tjänare i ett förmöget hus. Uselt avlönade voro också gymnasieadjunkterna,
som hade att bestrida undervisningen i moderna språk och naturalhistoria.
I Karlstad fanns enligt N. P. Ödman på 1840-talet en gymnasiiadjunkt som
undervisade i franska. Han hade givetvis aldrig varit i Frankrike, och hans
franska uttal var så kärnvärmländskt som möjligt. Emellertid var han stolt
över att ha uppsnappat vissa finesser i franska språket; särskilt att ordet
cependant skulle uttalas med stumt e. När han därför kom till detta ord i
texten, brukade han slå näven i bordet och ropa: »Tyst — det vill jag säga
själv — spandang — läs vidare!» Detta yttrande »cependant — det vill
jag säga själv» blev sedermera bland värmlänningarna ett valspråk, som
skulle uttrycka deras självständighet. Att en lärare skulle vistas för sin
utbildning i utlandet var på den tiden ett okänt och naturligtvis ekonomiskt
ej realiserbart krav. Man blev sittande var på sin ort, och lektor Salander i
Skara avvisade modernistiska tendenser med yttrandet: »Dom säger att
resor är bildande, men jag var i Falköping häromdan, och inte blev jag
bättre för det».
Desto styvare voro de gamla magistrarna i latin och grekiska. När min
mormorsfar, rektorn i Söderköping, hade spelpartier på kvällarna, talade
han latin med sina gäster; men så hade han också till närmaste vän och
granne kyrkoherden, förre akademiadjunkten Tranér, den utmärkte
Ana-kreonöversättaren.
Det liv, som utvecklades under 1820 års skolordning, rymde naturligtvis
också annat och bättre innehåll än de excentriciteter i fråga om seder,
undervisning och läraroriginal, som särskilt ha fastnat i åtskilliga
minnestecknares erinring. Icke heller var efterlevnaden av skolstadgan så noggrann
som senare på denna tid, då ingen central överstyrelse fanns och eforerna
i var sin stiftsstad i viss grad ägde en sådan styrelses myndighet.
Individuella initiativ, avvikande från stadgan, funno plats. Så t. ex. lästes i
Västerås alltifrån 1833 franska och tyska redan från rektorsklassen, ehuru
skolordningen föreskrev, att moderna språk skulle börja först i gymnasiet,
utan att man känner något kungabrev, som meddelat sådant tillstånd.
Agardh fick som redan nämnt K. M:ts medgivande att mot skolordningen
upprätta en reallinje vid Karlstads gymnasium. Och på hans tid började
undervisningen i Karlstads läroverk först 8,30 f. m., ehuru enligt schemat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
