Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Bredman, som var professor i Uppsala, samt hans efterträdare
Gustaf Svanberg.
På samma sätt som astronomien ha också fysiken och kemien länge
lockat sin krets av forskare. Under Karl Johans-tiden märktes bland
fysikerna i vårt land Fredrik Rudberg i Uppsala, vars lysande bana för tidigt
bröts. Bland kemisterna framstod J. Afzelius, som var Berzelii lärare. Till
Jac. Berzelius själv återkomma vi längre fram.
De biologiska naturvetenskaperna, botaniken och zoologien, blevo i följd
av Linnés banbrytande forskaregärning och hans akademiska
lärarverk-samhet föremål för det livligaste intresse. Han hade några lärjungar, som
blevo framstående vetenskapsmän, men i detta sammanhang måste även
den forskareskola omnämnas, vilken utgick från Lund, och vilken också
kom att sätta sin prägel och en markant sådan på detta tidevarv. Det var
Anders Jahan Retzius’ skola. Ehuru icke elev av Linné hade dock Retzius
själv starkt influerats av Linnés forskningar, så vi kunna även här spåra
utgångspunkter. — Det blev inom dessa vetenskaper en storartad expansion
och en väldig utveckling. Det blev en ny glansperiod för naturvetenskapen.
LINNÉS FRÄMSTA LÄRJUNGAR. OLOF SWARTZ.
Carl Petter Thunberg var bördig från Jönköping. Som student i
Uppsala blev han Carl von Linnés lärjunge och valde den medicinska banan.
För att förkovra sig ytterligare i de medicinska studierna uppehöll han sig
én tid i Paris. Han hade emellertid haft lyckan att i Amsterdam träffa de
båda professorerna J. Burmann och N. L. Burmann, fader och son, av vilka
den äldre var personlig vän till Linné, medan den yngre Burmann (1760)
hade åtnjutit undervisning av Linné i Uppsala. Detta sammanträffande
kom att bli av den största betydelse för Thunbergs hela senare livsgärning.
Professorerna Burmann erbjödo nämligen Thunberg, att han skulle få
medfölja en av Ostindiska kompaniets båtar till Japan. År 1771 blev han i
tillfälle att antaga anbudet att få begiva sig ut på den lockande
forskningsfärden Han medföljde i slutet av året såsom extra kirurg ett skepp, som
avseglade till Kap, och stannade där i tre år, varunder han förutom smärre
utflykter även företog tre längre resor inåt landet. På grund av sin
tjänstgöring vid Ostindiska kompaniet och på grund av de rekommendationer
han erhållit från inflytelserika personer åtnjöt han myndigheternas
bevågenhet och kunde tack vare detta göra de långa och ofta farliga forsknings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
