Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
presidium på första delen av sitt berömda arbete »Novitiae florae suecicae»,
vilket utkom under åren 1814—23. Dessa avhandlingar väckte på sin tid
mycken uppmärksamhet hos såväl svenska som utländska botanister. Och
detta var också fallet med de åren 1815—31 utgivna skrifterna över
svampar och lavar; det var dessa arbeten, som gjorde hans namn världsberömt.
På ett verk över lavarna erhöll han av Vetenskapsakademien
Linnémedal-jen i guld.
Elias Fries’ verksamhet vid Lunds universitet — där han utgav en mängd
arbeten på botanikens olika områden — kröntes icke av den framgång han
förtjänat. Först 1834 blev han utnämnd till oekonomie professor i Uppsala.
Huru högt uppskattad han varit i den sydsvenska lärdomsstaden, framgår
tillfullo därav, att man varmt hyllade honom på en avskedsfest i det
botaniska orangerihusets sal den 22 juni 1834. Men hans stora popularitet i
Lund framgår också därav, att när Agardh redan följande året blev utnämnd
till biskop i Karlstad och professuren i botanik sålunda blev ledig i Lund,
avsändes en petition till honom från Lunds studenter med anhållan att han
skulle söka professuren i Lund. Från Uppsala universitets sida förekommo
emellertid påstötningar, att han skulle stanna kvar i lärdomsstaden vid
Fyrisån. Nationernas kuratorer uppvaktade honom, och universitetets lärare
instämde uti denna anhållan, att han skulle stanna i Uppsala. Det blev en
tävlan mellan de båda universiteten att få behålla den världsberömde
forskaren. Elias Fries beslöt sig för att stanna i Uppsala. Redan år 1852 fick
han efter professor Göran Wahlenbergs död den en gång av Linné innehavda
professuren i botanik vid detta lärosäte. Man förstår den tävlan, som
förekom mellan de båda universiteten om att erhålla den frejdade forskaren,
då man läser följande lilla citat ur J. Arrhenius’ biografi över Fries: »Med
E. Fries’ anställning vid Uppsala universitet omgestaltades botanikens
studium helt och hållet. Detta studium väcktes där till nytt liv och omfattades
med ett intresse, jämförligt med det, som där fanns på Linnés tid; ja, man
kan tryggt säga, att Fries var och blev i Uppsala en Linnaeus redivivus!
Aldrig hade förut, sedan Linnés tid, växtvärldens mysterier så tolkats som
av Fries. Hans föreläsningar voro verkliga högtidsstunder, som med odelat
intresse besöktes icke endast av en talrik åhörarekrets bland den studerande
ungdomen utan även av icke-examinander av båda könen. Fries’ föredrag
från katedern var hänförande, och åhörarnas uppmärksamhet hängde på
talarens läppar, då han oftast med slutna ögon ex tempore på ett enkelt
och fängslande sätt upprullade sina tavlor ur växtvärlden».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
