Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I början var det fåglarna, som fångade hans intresse, och hans första
verk, »Om fåglarnas geographiska utbredning» (1830), bär vittne härom.
Efter sin Berlinvistelse hade han emellertid beslutat sig för att i stället ägna
sina krafter åt andra områden, och främst blev det havets djurvärld, som
han kom att arbeta med. Ofta företog han resor till Sveriges västra kuster,
och en längre färd ställdes till Spetsbergen. Denna resa var i så måtto
märklig, att det var den första egentliga svenska forskningsfärd, som
ställdes till dessa trakter.
Lovén införde åter bottenskrapan för insamlandet av havsdjur.
Tidigare hade en sådan använts av den danske zoologen Otto Fredrik Muller,
men efter dennes död (1784) hade metoden att begagna sig av ett dylikt
fångstredskap blivit bortglömd. Genom denna metod ökades givetvis
möjligheterna avsevärt för hans forskning. Sven Lovén intager ett synnerligen
förnämt rum bland tidens zoologer. Hans om skarpsinnig kombination och
säker iakttagelseförmåga vittnande arbeten väckte uppseende i Europa. De
förde vetenskapen avsevärt framåt, och några av dem voro av epokgörande
betydelse. Vi kunna omnämna hans undersökningar om Västkustens
mol-lusker, en »Index» som utgavs år 1846 och som var det första faunistiska
verket över Sveriges havsmollusker. I ett av de följande verken om
mol-luskerna redogör Lovén — likaledes på ett banbrytande sätt — för inre
organisationsförhållanden, för metamorfosen och äggets klyvning. Sin
skarpa iakttagelseförmåga lade han också i dagen i sina arbeten över
sjöborrarna. Än i dag är den »Lovénska lagen» känd, en regel, enligt vilken
man av plåtarnas anordning och beskaffenhet hos dessa till synes
strål-formigt byggda djur kan finna deras längdaxel och symmetriplan.
Sven Lovén har också lyckats tolka våra skalbankars geologiska
uppkomst; särskilt intresserade honom skalbankarna på Kapellbackarna vid
Uddevalla. Han förklarade deras uppkomst genom antagandet, att det i
dessa trakter tidigare funnits ett arktiskt klimat, vilket bestyrkes av de i
dem anträffade molluskskalen. Ett ishav har sålunda en gång funnits så
långt söderut. Sven Lovén är också den förste, som avslöjade de märkliga
djurformer, av vilka en och annan anträffats i vissa sjöar, exempelvis
Vättern, men vilka eljest egentligen förekomma i Ishavet. Han framhöll, att
dessa voro de sista kvarlevande resterna av en havsfauna från ett tidigare
kallare klimat i dessa trakter, och att dessa djur, som han kallade
reliktformer, så småningom kunnat anpassa sig efter de nya förhållandena med
lägre eller ingen salthalt och mildare temperatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
