Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och till sin fästmö:
» Som du ej vet mycket som jag är, så torde du ej heller veta, att jag
är en göt, som är kär, alldeles ej i dig utan i valkyrior och sköldmör, som
tyvärr dött för 1,000 år sedan. Vårt sällskap läser ej annat än kämpadater
och hjältesagor, vi hålla ej sällskap utan stämma, vi dricka ej ur glas utan
ur horn, och vi göra vikingafärder — till nästa krog. Vi ha förskräckliga
namn, vid vilka håren skulle resa sig på ditt huvud.»
Som man ser: dessa upptåg tagas ej på allt för gravlikt allvar av
brevskrivaren. Här talas emellertid om det »Götiska förbundet», som skulle
bli ryktbart och göra en insats i svensk odling, större än vad Geijer anade.
Bland »göterna» fanns alltifrån början och ända till slutet åtminstone
en, som ingalunda skämtade, och det var förbundets egentlige skapare
Jakob Adlerbeth, en ung tjänsteman i Stockholm. Ståndaktig och
följdriktig inblåste han icke litet av sin anda i detta sällskap, som han gav sitt
livs stora kärlek. I dess stadgar skrev han:
»En göts väsende vare enkelt och oförställt. Hans plikter vare
självförsakelse och verksamt nit för allmänt väl. I medborgerliga förhållanden
vike ej hans övertygelse och föresatser för maktspråk och yttre tvång. Hans
kärlek till fäderneslandet vare oskrymtad; att offra liv och blod för dess
självständighet hans ädlaste handling.»
En vandrare, som någon sommardag 1811 eller följande år råkade
befinna sig i skogen utanför Roslagstull, kunde få iakttaga ett egendomligt
uppträde. Han såg ett antal herrar hälsa varandra med handslag, under
det de ropade ett kraftigt hej. Det var av göterna, som detta nu så
populära hälsningsord upptogs. Därefter följde förhandlingar, då bröderna
icke nämndes vid sina borgerliga namn utan — som vi nyss hörde —- med
fornnordiska hjältars. Sedan kom ett samkväm; med ordföranden i spetsen
tågade bröderna omkring och sjöngo en visa »Göterna fordomdags drucko
ur horn», varvid de buro högt upplyfta verkliga dryckeshorn med mjöd,
som de skulle tömma »på ärligt sätt» och dricka förbundets välgångsskål.
Under årens lopp avmattades brödernas iver, allteftersom det nya inte
längre var nytt och själva den djupare innebörden, den nationella
pånyttfödelsen, hade avsatt sina residtat runt omkring i svensk odling. Men —
den hederlige Jakob Adlerbeth fortsatte att sköta stämmorna och
cere-monielet med högtidligaste allvar. För honom var Götiska förbundet ett
ideal, som blivit fix idé, och först efter hans död 1844 upplöstes det
slutgiltigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
