Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kreverat med allt sitt
etter — och jag mår
sy-perbt!»
»Vad är», skriver han
en gång, »vanligare än
ljuset, än vattnet, än alla
naturens enklaste och
likväl kostligaste gåvor?
Det ligger i det simplaste,
vanligaste, vardagligaste
en rikedom gömd och
ofta glömd härlighet, som
— vare Gud i evighet
lovad — är outtömlig.»
Eller en annan gång:
»De varaktigaste
beståndsdelarna av
mänsklig sällhet. De äro och
förbliva de enklaste, de
naturligaste, de renaste
— familjekärlek,
vänskap, trohet,
fosterlandskärlek. Ett hem i den
vida stora världen.»
£. G. Geijer var en stor musikalisk begåvning, en av de
mest utpräglade och originella under Karl Johanstiden,
och till bl. a. ett antal av sina egna dikter har han själv
skrivit musik. Detta är fallet med den ovan återgivna
»Den siste skalden».
Av alla dessa livets »vanliga» och enkla fakta hade Erik Gustaf Geijer
den bästa erfarenhet. Hans barndoms familjeliv, präglat av ljus religiositet,
omsvävat av musik, som var hans djupa glädje, och sedan hans eget
familjeliv synas så lyckliga som möjligt. »Först mannen så skalden»:
Geijers romantik gav i fantasidiktens stora tidevarv därjämte verkligheten
dess rätt både i poesien och i livet.
TEGNÉR SOM POET OCH PROSAFÖRFATTARE.
Om sin värmländske landsman Geijer skrev en gång Esaias Tegnér, att
de två, så mycket de än uppskattade varandra, sällan råkades, ty när den
ene skulle resa åt väster, for den andre åt öster.
Det gäller i djupare mening. Geijer har själv framhållit deras motsatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
