Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att allt vad Tegnér sade blänker av
strålar. Han var kvick som Leopold
även i den meningen, att han kunde
vara dräpande — men han tänkte i
bild. Att tidsandan slagit över från
kristendomsförnekelse till
hycklande fromhet uttryckes till exempel så:
»Tidens orm byter ofta skinn, men
vederstyggligare än nu har jag
aldrig sett den — väste den än idel
psalmer och vore dess rygg än
full-målad med bibelspråk som en
gravsten». Eller hans förbittrade
angrepp på den hederlige fosforisten
Lorenzo Hammarsköld, vilket vi
numera ej ge mycket vitsord som
opartisk sanning men kunna avnjuta
som ett briljant fyrverkeri:
»Hammarsköld är som det gamla Rom, modigare efter vart nederlag.
Han är som Tors bockar; varje kväll slaktades de men varje morgon stego
de oförtrutna öken upp igen och drogo kärran. Han kan ej vila, ty han är
litteraturens brandvakt, som går omkring och vill släcka ljusen; han kan
ej tiga, ty han är den fördärvade tidsandans eko. Han är som ett nyfött
barn; så framt det lever, skriker det; han är som en dissonans; den är blott
till därigenom att den låter illa.»
Detta bildspråk, som förkroppsligar och ofta förmänskligar de allmänna
begreppen, kan urarta till fristående poetiska kvickheter, som oroligt
sönderhacka en dikts helhetsverkan, eller någon gång bli rent smaklösa, som
då det heter om en sjungande dam, att hon har en näktergal i halsen. Men
i det hela, vilka kronjuveler av svensk poesi har det ej skänkt!
Lantvärnssången och i synnerhet »Svea» med dess väldiga
straffpredikan för ett förvekligat släkte, vilken gick igenom märg och ben, inledde
Tegnérs stora politiska lyrik. Med dem liksom 1818 med sin »Kung Karl
den unge hjälte» samlade han svenska folkets nationella medvetande så som
ingen skald gjort förr eller efter honom. Dikten om »Axel och hans ryska
brud» trängde inte bara genom sina lyriska praktställen djupt till alla
känslofulla hjärtan — »o kärlek, jords och himmels under» — dess hyllning till
den gamla karolinska tiden slog likaledes an patriotiska strängar, som från
Illustration av J. Holmbergsson till Tegnérs
»Axeh, syftande på Marias död i Axels famn
— »En suck hon drog och kramade hans
hand och dog». — Kopparstick i »Magasin
för konst, nyheter och moder» (1825).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
