Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTERBOM OCH UPPSALAROMANTIKEN.
Under åren 1807 och följande träffades i Uppsala ett antal studenter,
mest östgötar, som druckit djupt ur den nya tyska diktningen och
filosofien och nu från sina studentkamrar ville förnya vårt högre andliga liv.
Fastän var för sig olika i lynnesriktning och begåvning, voro alla dessa
unga romantiker fyllda av tidens mystiska poetiska luftkrets, från den mer
praktiskt kloke men lika outtröttligt ivrande Palmblad eller den enkelt
trohjärtade soldatsonen och naturskalden Hedborn till en bröstsjuk svärmare
som Elgström och det unga skaldesnillet Per Daniel Atterbom. I deras
samtal och fantasier gick inte alltid någon säker gräns mellan sinnevärlden och
den översinnliga, och Atterbom berättar:
»Ofta satt jag hos Elgström hela vinternätter i dylika samtal; och när
jag omsider, kl. 3 eller 4 på morgonen begav mig till mitt hem, ensam
genomvandrande ödsliga gator, visste jag i brytningen mellan månsken och
husens darrande skuggor ofta icke i vilkendera världen, dödens eller
odödlighetens, jag befann mig.»
När dessa ynglingar och deras vänner i Stockholm, den kvicke
tidningsmannen Askelöf och den oförbrännelige kritikern Hammarsköld, först med
Uppsalabornas Auroraförbund, som skulle båda morgonrodnad i svensk
vitterhet, sedan med deras tidskrift »Fosforos» (Morgonstjärnan), med de
nätta små »poetiska kalendrarna» samt med stockholmarnas beskt kritiska
tidning »Polyfem» gingo till storms mot eftergustaviansk slentrian och
Svenska akademiens fransk-klassiska »perukstockar», liknade det hela först en
eldig sammansvärjning, sedan en öppen andlig revolution. Hänförelse och
förargelse väckte de bland unga och gamla överallt. Med »gamla skolans»
»Journal» utkämpade »fosforisterna» fram till efter 1820 en strid, som
upprörde tiden under den verksammaste beröring andarna emellan. Atterbom,
»nya skolans» förnämste skald, blev snart god vän med Gei jer, som länge
stod fosforisterna nära. Dessa förgingo sig ofta, deras poesi kunde lida av
obegriplighet och svulst liksom deras kritik av övermod och dunkel —- dock
visst icke alltid; och i sak hade de mer rätt än orätt, ty de förde det stora
nyas talan, som ville fram i tiden, känslans, hänförelsens, den världsliga
eller religiösa innerlighetens. De berömde varandra ogenerat men
kritiserade också, ty deras hänförelse gällde idéerna och var osjälvisk.
I Uppsalabornas stora tidskrift »Fosforos» skrev Atterbom den mäktiga
men dunkla »prolog», som skulle inleda och verkligen i mycket inledde den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
