Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanbinder det frambrytande gotiksvärmeriet och 1800-talets
industri-ellt-tekniska uppsving — och detta på ett mycket tidigt stadium. Spirans
tillkomsttid ligger precis ett halvsekel före Eiffeltornets.
KLASSICERANDE FIGURMÅLERI. PORTRÄTTREALISM.
GATUSCENER.
Båda våra ledande målarklassicister — Per Krafft d. y. (död 1863),
vilken som ende svensk varit Davids elev åren omkring sekelskiftet, och
Fredrik Westin (död 1862), Karl Johans hovporträttör, som nöjt sig med den
antikisering han kunnat lära här hemma, d. v. s. »den fördömda
Masreliez-ska chiquen» enligt Nyströms ord — fingo sina tidigt röjda naturanlag
förvanskade genom abstrakta doktriner och en osund tidssmak.
Särskilt Krafft var från början en ovanligt lovande, brådmogen talang.
Hans monumentala Desprez-porträtt, målat vid 19 års ålder omedelbart före
utresan (1796), var en förbluffande prestation med brett och friskt,
gustavianskt färgföredrag och därtill en anstrykning av den nya tidens patos
— något av denna ljusmotsättningarnas romantik, som Breda samtidigt
hemförde från England. Men de Davidska antikreglerna insnörde Kraffts
färgtalang som i en tvångströja; teckningen blev visserligen säkrare, men
i och med att formen fick den klassicistiska plastiken med skarp kontur,
torkade färgen in och blev kylig. Endast undantagsvis kunde Krafft senare
få verkligt liv i sin färg, och efter 1820-talet förföll han till grovt
schablonmåleri.
»Den svenske David», längre fram i stället kallad »den råa Krafften»,
avslöjade efterhand sin smaks brister och blev tyvärr närmast en
bond-klassicist i sina heroiska, historiska och religiösa kompositioner.
Bataljmålningen av 1810 på Haga, »Hertig Karl i sjöslaget vid Högland» (se bd
7, plansch vid sid. 350), visar särskilt i den framstörtande unge officeren
en för skolan betecknande förening av teateraktion och stelbenthet. Den
stora duken i fråga är dock vår förnämsta historiemålning från
tidsperioden, i centralgruppen ett typiskt prov på empirens skulpturala stil, medan
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Denna utsökta lilla studie av tre gossprofiler, utförd
i svart och vit krita, lär föreställa prinsarna Karl, Gustav och Oskar och är tillkommen
1831. Karl XIV Johans hovmålare var säker tecknare, och det är ofta i skisser och studier
i stil med denna han visat sig från sin allra fördelaktigaste sida. — Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
