Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sattes efterhand det ursprungliga, oberörda och obundna. Härtill kom
revolutionstidens frihetspatos, som genom Napoleon-krigen fick nationell
färg, samt romantikens svärmeri för den ur skotska fjälldimmor
frammanade Ossian. Hela världens blickar riktades nu mot frihetens och
bardpoesiens fjälltrakter, Schweiz och Skottland. Även det nordliga
Skandinavien, speciellt Norge, blev ett mål för tidens romantiska längtan, och
dess vilda, mäktiga natur fick ge motiv både till tavlor och till grafiska
album i »Voyage pittoresque»-stil.
Man kan steg för steg följa reaktionen mot upplysningstidens
ringaktande syn på landskapsmåleriet såsom en hantverksmässig kopiering
av »skönheter, som icke rymma något ideal» (Lessing). Hos klassikern
Goethe stötes man visserligen av hans beundran för samtidan Philipp
Hackerts konventionellt städade veduter; men man finner också ett
begynnande intresse för Ruisdaels naturromantiska, i Dresden-galleriet
representerade landskapskonst, vilken utöver den rena ögonfröjden »framkallar
det inre sinnet, väcker eftertanken och till sist uttalar ett begrepp».
Slutligen få nyromantikernas meditaliva eller känslosamma försjunkande i
naturstämningen och deras besjälande landskapssymbolik en för måleriet
träffande paroll genom Dresden-läkaren och konstteoretikern C. G. Carus:
»Atmosfärens växlingar äro för naturlivet, vad sinnets växlingar äro för
själslivet». — Det nya naturevangeliet avsätter samtidigt (1815) ett beryktat
praktblomster i svensk konstkritik, då Hammarsköld inför Fahlcrantz’
romantiska landskap tycker sig »höra den Zumzuma eller den himmelska
melodi, som enligt orientalernas begrepp genombävar konstnärens själ under
det han komponerar».
Norden fick sin kraftfullaste och mest nyskapande landskapsmålare i
norrmannen J. C. Dahl, fem år yngre än dansken Eckersberg och fjorton
år yngre än svensken Fahlcrantz, vilken dock överlevde de båda
förstnämnda.
Dahl blev professor vid konstakademien i Dresden och god vän både
med den redan omtalade teoretikern Carus och med den i stamma stad
bosatte, ledande landskapsromantikern Friedrich. Hans fjärran från
hemlandet målade landskap »i norsk Characteer» — fria fantasier, påverkade
av Everdingens och Ruisdaels s. k. »norska» tavlor — ersattes snart av en
skarpt naturalistisk, karaktärsfull konst på grundval av direkta skisser och
studier till exempel från Norge-besöket 1826. Dahl bibehöll dock i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
