Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»/a, ja — jag Idfvar elt förordnande.» Scenen år greve
Magnus Brahes mottagningsrum pd kungliga slottet —
och det är »excellentissimus* själv som lovar. Vem
supplikanten är, är ej bekant — men karikatyristen
anser sig säkerligen ha återgivit en allt annat än unik
situation inom den förhatliga »hovkamarillan». — Bilden
ingår i en liten smädebildserie »Ställningar och
förhållanden behandlade i lithografie» (1838), utgiven av K. F.
M. Darell. Kungliga biblioteket.
grevinna, född Beck-Friis;
det var familjen på
Claes-torp (Södermanland), där
en talrik barnskara
uppväxte, av vilken flera
skulle intaga framstående
platser i samhället under
den senare
Bernadottes-tiden. Här såg man
stundom av den tredje grevliga
ätten excellensen Jakob
De la Gardie, berömd för
sitt stora på Löberöd
samlade arkiv och bibliotek.
»Excellentissimus»
greve Magnus Brahe intog
såsom konungens
förtrogne och oumbärlige
rådgivare en plats för sig. En
yngre samtida (J. M.
Rosén), vilken såsom
oppositionsman och
»aftonbla-dist» icke såg de officiellt
ledande personligheterna
med blida blickar, har om
Brahe yttrat följande:
»Såsom chef för Livgardet till häst, generaladjutant för armén,
riksmarskalk, serafimerriddare, en av rikets herrar och den förste bland
ridder-skapet och adeln, kunde naturligtvis Brahe ej komma högre, än han var.
Detta uppbars av en anboren nobless, och man kunde icke se någonting
mera sant förnämt än excellensen Brahe. Hans yttre hade i det avseendet
allt för sig, och där han visade sig, var det omöjligt annat, än att allas
blickar kunde lita till honom. Någon högdragenhet syntes icke finnas hos
honom, därtill stod han för högt, och om han imponerade, så var det icke
såsom aristokrat, i detta ords vanliga bemärkelse, utan såsom den förste
av rikets första stånd. Han var adelskapets ideal och såsom sådan hittills
oupphunnen. Man kunde säga: han var den siste adelsmannen.» — Brahes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
