Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ett annat vackert hus på Skeppsbron uppväxte en grosshandlareson,
som skulle komma att spela en stor roll, icke i den merkantila, men väl
i den litterära världen. Det var Bernhard Beskow, adlad och baroniserad
von Beskow. Med sin dikt »Sveriges anor» hade han 1824 erövrat Svenska
akademiens stora pris. Samma år avled akademiens förste sekreterare
Nils Rosén von Rosenstein, som under de sista åren fört en övervägande
vegetativ tillvaro, och tio år senare intogs den förnäma platsen av Beskow,
vilken ända till sin död (1868) på ett representativt sätt uppehöll de
gustavianska traditionerna och förde en verkligt litterär salong i
huvudstaden. »Såsom till födseln tillhörande Skeppsbroadeln stod Beskow på
gränsen mellan frälse och ofrälse, till sina naturgåvor mellan poesien och
prosan, till sin yttre människa på gränsen mellan riksmarskalk och
skräddare . . . Elegant var hans handstil, elegant hans namnteckning, elegant
hans toilett, elegant hans hållning, evad han med sin plymagerade hatt
under armen stod bakom någon av de kungligas stol eller vid pianot
ackom-pagnerade sig till sin ’Säg mig ej välkommen, då jag kommer, ej farväl,
o hulda, då jag går’.» Trots sin hovmannamässighet var Bernhard von
Beskow mycket populär både bland litteratörer och musiker, var en
verksam medlem av Par Bricole och Bellmanska sällskapet samt intim vän
med Axel Raab, Bellmans förnämste tolkare. Han hörde till Stockholms
mest framträdande personligheter ännu under Oskar I:s tid och under
Karl XV :s; vi skola återfinna honom i följande band av detta arbete.
Även Sveriges äldsta högskola hade »salonger», om än av
blygsammare art. Ett namn i våra litterära hävder har överstinnan Malla
Silfver-stolpe, född Montgomery, vunnit. Hennes hem var tidvis ett centrum för
den Geijerska kretsen. Där utfördes för första gången flera av den store
tondiktarens kompositioner. Vad musiklivet i Uppsala betydde genom
Haeffner, Josephson, A. F. Lindblad och sedan genom Wennerberg skildras
på annat ställe i detta band.
Uppsala hade vid denna tid en ovanligt stor samling litterärt betydande
professorer och framstående föreläsare. Jag erinrar om Samuel Ödmann,
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. En hel del av det mondäna Stockholm 1841 har mött
upp på denna intressanta bild av Strömparterren 1841. Vid bordet i förgrunden till höger
utanför det populära »schweizeriet» ser man exempelvis bildens egen tecknare, F. von
Dar-del, med glaset i hand; ett par av hans bordsgrannar dricka kaffe. Löjtnanten med sabeln
till vänster är den likaledes som tecknare bekante J. A. af Kullberg, av vars
Stockholms-bilder åtskilliga återgetts i detta band. — Litografi ur »Minnen från Stockholm» 1841.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
