Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Uppsala och Rosenblad i Lund (se detta arbete bd 6 sid. 135). Ett
betydande anlag i denna släkt, som gått igen i flera av dess grenar, är det
musikaliska. Genom professor Rosenblads dotter, gift med biskop Munck
i Lund, gick det över till släkten Munck af Rosensköld (se annan uppsats
i detta band). En ättling med namnet Rosén blev som president i Svea
hovrätt friherre von Rosén; i Stockholms musikaliska värld var han en
bland de mest framträdande, han tjänstgjorde i många år som organist
i Storkyrkan — liksom professor Erik Palmstedt gjort före honom —;
i Musikaliska akademien var han preses (se om honom vidare i uppsatsen
om musiklivet). En yngre frände var skriftställaren J. M. Rosén, också
komponist och utgivare av flera värdefulla musikarbeten och tidskrifter,
t. ex. »Nordmannaharpan».
Den enkla lutherska psalmsången har haft den förtjänsten att
uppmuntra månget musikaliskt anlag. Den musikbegåvade i socknen kunde
under en intresserad organist få sin första vägledning, och ungdomarna
från prästgården ha på detta sätt ofta först fått framträda på
orgelläktaren. Så var det i familjen Rosén. Så var det också i familjen
Stenham-mar, vars mest betydande representant under denna tid var den bekante
riksdagsprosten Chr. Stenhammar i Häradshammar (Östergötland). Tre
av hans bröder voro framstående på det litterära och musikaliska
området; under den senare Bernadottetiden har släktens musikaliska anlag fått
sitt mest glänsande framträdande.
Av Sveriges store diktare utgingo icke få från prästhem. Från denna
period må erinras om Ling, Tegnér, Stagnelius, Atterbom samt — ur den
yngre generationen —
Gunnar Wennerberg.
En prästgård, som i
våra kulturhistoriska och
litterära hävder har en
ej ringa betydelse, är
Vis-landa (Småland). Hos sin
morfader prosten Wiesel
uppfostrades här Samuel
Ödmann, som på ett
mästerligt sätt skildrat sina
minnen från hemmet och
skolan. Befryndade med
Ännu 1801, när Samuel ödmann skildrade livet i Vislanda
prästgård, stod den gamla byggnaden från 1650-talet kvar,
»förmodi., näst den ladan, i hvilken Gustaf Wasa tröskat,
det äldsta trädhus i Sverige». Sedan fick den ett annat
utseende och sd här tedde den sig senare enligt en
handteckning från början av 1870-talet. •— Privat ägo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
